Söndag 12.06.24

publicerat i Allmänt;
Ikväll har jag en såndär bitterkväll. Jag vet att livet går vidare och att alla lever de liv de lever, ändå kan jag inte låta bli att tänka att mycket går över och mitt gör inte det. Förkylningar, skador och annat naturligt försvinner, läks och sådär. Det gör inte mitt, för jag har en kronisk sjukdom jag inte kan bli frisk från. Det finns ingen chans i världen att jag blir det. Jag har haft ett par jobbiga dagar och nätter, inte mycket har jag orkat. Jag är glömsk som vanligt och ibland känns det som om jag står framför ett stup och jag bara vill hoppa. Men står på fötter, av någon underlig anledning. Kämparglöden är väl helt enkelt alldeles för stark inom mig.

Nu har jag i alla fall tagit min tredje enantonspruta (cancermedicinen) och vet ni, jag gjorde det helt själv! Jag lyckades utan problem. Högg mig i magen och sprutade in giftet i kroppen. Sen efter det var jag helt slut, de första dagarna blir jag så vansinnigt trött. Somnade síttandes på stört och mådde dåligt. Sov bort min lediga tid så att säga. Nu är vallningarna hysteriska och ledvärken är sjuklig. Men jag lyckades ta den alldeles själv! Nästa ska tas 13 juli, samma dag som Winnerbäck spelar.



Jag har börjat knapra allergimedicin också mot klådan, så det är som borta nu. Äter diklofenak och alvedon (665 mg) fulldos varje dag och undviker i största mån att ta citodon. Det går bra, mot alla odds :)

Till mormor Greta.

publicerat i Allmänt;
 



Här skiljs våra vägar i livet
Den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig nånting för givet
Min saknad känns smärtsam ändå

Du skänkte mig glädjen och skratten
I din värld fick jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
Du gav mig den som var din

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
Som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Rabarbercupcakes med citronfrosting

publicerat i Allmänt;


Muffin
125 g smör, rumstempererat
2 dl strösocker
2 ägg
1,5 dl mjölk
4,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 rabarberstång skuren i bitar

Rör rumstempererat smör och socker vitt och pösigt. Rör ner äggen ett åt gången. Blanda ner övriga ingredienser och häll smeten i muffinsformar. Lättast att placera formarna i en muffinsplåt. Skär rabarber i bitar och tryck ner lite i varje muffins. Garnera med flagad mandel och pärlsocker. Grädda i 175 grader.

Cream cheesefrosting
90 g mjukt smör
7,5 dl florsocker
(1,5 tsk vaniljsocker)
1,5 msk färskpressad citron
150 g Philadelphiaost

Vispa smör, florsocker och vätska krämigt, tillsätt osten och vispa tills frostingen är glansig. Spritsa på de helt svala cupakesen och dekorera.

Var finns du nu älskade mormor

publicerat i Allmänt;
Dagarna har blivit till veckor. Imorgon begravs min mormor, och jag vet att det kommer att bli en oerhört tung dag med mycket sorg och smärta. Min klänning hänger i garderoben och skorna står i hallen. Imorgon kommer pappa och hämtar mig, sen bär det iväg för att köpa strumpbyxor och sedan hämta kransen.

Undra om mormor kommer att finnas med oss imorgon.

Grattis Carro!

publicerat i Allmänt;



Idag tog fina kusinen Carro studenten!
Så mycket glädje har jag inte sett på mycket länge.
Tack ungdomar ;)

Imorses var jag hög. Bokstavligen talat, eller inte höghög. Men jag var påverkad av mediciner, sömnbrist och smärta i kroppen. Jag såg hemsk ut och jag är säker på att konduktören på tåget tittade lite skumt på mig. Men efter lite promenad och frisk luft kvicknade jag till och dagen blev riktigt, riktigt bra.



Hihi.

Första dagen.

publicerat i Allmänt;
Igår fick jag så sjuka känningar i mina händer. Händerna domnade bort och sen kändes det som om de trycks ner i krossat glas. Det gör så ont. Frågade min läkare som sa att det var en biverkning. Inatt vaknade jag vid 5-tiden av den där smärtan. Jag visste någonstans att det skulle komma för dagen hade inte varit helt okej på smärtskalan. När jag reste mig upp var fötterna i samma status som händerna. Under dagen har en kraftig smärta infunnit sig i benen, har svårt att sätta mig ner och resa mig. Vid rörelser värker det.

Åh! jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka. En dag med fulldos med alvedon och diklofenak. Är glad att den kombon ändå funkar rätt bra i nuläget, så jag slipper citodonet med alla de biverkningar som följer med det.

Imorgon blir det att ringa sjukhuset och försöka få tala med en läkare, helst min egen. Måste ha behandling mot vallningarna och tala om detta med "kissandet". Det är smärtsamt att gå på toaletten. Sjukt jävla smärtsamt.

Annars..

Första dagen som icke sjukskriven. Går tillbaka nu på 100% och ber till gudarna att det funkar.

Om jag är glad? vet inte.



Längtar tills jag kan ut och springa igen..

"Bred dina vida vingar"

publicerat i Allmänt;
Det är värst vad man snurrar till dagar och nätter efter att mormor hastigt försvann från oss. Igår var jag hos morfar, precis som alla andra i familjen samt övriga i den närmsta kretsen. Vi åt middag, pratade, skrattade, sörjde, levde..

Det var så svårt, så ofattbart svårt, att vara i huset utan mormor som hade ett vakande öga över sin make, sina barn, sina barnbarn och de senaste 10,5 månaderna barnbarnsbarn. Men samtidigt var det skönt att träffa alla igen.

Sen har jag letat efter en passande klänning. Fann en idag på bubbleroom. När jag såg den kände jag bara "ja!". Ska köpa ett sidenband i vitt att ha runt min midja, ska även köpa ett par fina skor. Jag måste göra mig fin för min älskade mormor.



Annars är detta min sista sjukskrivningsdag. Nu är det rent klockmässigt ny vecka och jag börjar på tisdag igen. Idag, måndag, ringer min läkare och vi ska tala om allt och om hur det är. Jag ska tala om för henne att jag inte är redo för att jobba men att jag ska försöka.

Magen mår "sådär". Äter citodon varje dag igen, inte fulldos men jag äter det. Inget annat hjälper och det gör ont. Sömnen är svår att bli vän med och kroppen säger ifrån vid stress.

Men sen vet jag inte vad som är sorg och vad som är sjukdom just nu. Har som mensvärk mest hela tiden, lite som det var innan operationen. Vilket är ett plus.. för efter operationen har det handlat om kraftiga smärtor. Nu är det som konstant mensvärk, precis det jag sökte för under lång, lång tid. Kanske är det så att det endast är såhär "bra" jag kan bli.

På fredag tas spruta nummer tre.

En ängel.

publicerat i Allmänt;
Klockan är nu halv ett på eftermiddagen. Strax innan sju ringde min mobil, det var pappa. Jag visste direkt vad han skulle säga när han frågade hur det var. Hans röst var så skör och jag riktigt såg honom gråtandes framför mig.

Mormor var död.

Idag är morfar tillsammans med sina tre barn på begravningsbyrån. Imorgon åker vi till morfar, samlas för att sörja och trösta.

Har inte mycket sammanhan i huvudet just nu. Kom på då jag borstade håret att jag ska ju ha något på mig på begravningen. Måste köpa en klänning.. välja med omsorg. Kan inte vara ett "in till stan och göra ett snabbt ärende". Mormor tyckte om när man var prydlig, snygg och välfixad. Det är det sista jag kan ge henne.

När orden inte räcker till..

publicerat i Allmänt;
Det är ett kaos omkring mig och inom mig.

Igår lyssnade jag på Ted Gärdestads "jag vill ha en egen måne" när telefonen ringde. Det var min pappa. Jag stressade på honom lite för klockan var strax innan 22 och jag höll på att dammsuga "jag dammsuger och vill inte att grannarna ska klaga" sa jag. Pappa svarade "bli inte hysterisk nu Josefin men Daniel och jag ska åka och hämta mamma..". Hans röst var så lugn och väldigt kontrollerad.

Sen rullade det på i snabb hastighet. Mormor, massiv hjärnblödning, går inte att stoppa, sjukhus, vak, alla samlas. Johannes kom och hämtade mig, vi kom till Ljung och vi tre syskon satte oss i tv-rummet. Pappa ringde igen och sa att vi kunde komma. Johannes körde fort, fort till Lidköping. Vi körde på 40 minuter, pappa hade kört på 30.

Det var första gången i mitt liv som jag tävlade mot klockan.

På sjukhuset visades vi till salen där mormor låg. Alla var där. Morfar, mamma, pappa, moster, morbror, morbrors fru, kusiner. Vi satte oss runt mormor som låg som en liten fågelunge i sängen. Jag kramade om alla, strök mormor över kinden.

Vak hela natten. Andetag som förändrades, ökade och minskade för att sedan öka på nytt.

Vi vet inte om det handlar om timmar, dagar eller vecka. Men ingenting går att stoppa nu.

Mormor. Finaste mormor, så jag älskar min mormor.



Mormor och jag för många, många år sedan

Mina älskade skruttar

publicerat i Allmänt;



Två nätter har nu varit helt underbara. Texas har en förmåga att skrika, klösa och hålla mig vaken. Men har testat en ny metod som jag kallar "lek innan kel". Innebär att jag leker med dom tills han tröttnar ;) då har han sovit sig igenom hela nätter och även morgonen. Och oj så vi alla tre myst.

Inatt hoppas jag på lika bra resultat för imorgon har vi sovmorgon, inget att gå upp till. Det enda som är planerat är den där färska kycklingen i kylen som ska tillagas i lergrytan. Till det blir det potatis, sås och vinbärsgelé.

Jag längtar.

Hoppas att dessa spelas..

publicerat i Allmänt;

Lars Winnerbäck 13 juli
Går med Elin



Kent 14 juli
Går med Johanna



Melissa Horn 15 juli
Går med Johanna och Amra



Vilken helt fantastiskt, underbar helg.

Enanton nummer tre.

publicerat i Allmänt;
Dryga veckan efter att jag tagit den andra enantonsprutan började biverkningarna komma smygandes med kortare intervaller. Samtidigt som biverkningarna kom försvann de mest intensiva smärtorna. Nu är det mer en konstant molande och ett par gånger om dagen kramper i livmodern (väldigt svårt att förklara hur det känns, men trevligt är det inte alltid).

I veckan tänkte jag gå och beställa spruta nummer tre, för den 15 juni ska den tas. Jag gör det inte själv dock, jag beställer den på apoteket som ligger på sjukhuset sen går jag upp till avdelningen. Antingen till E81 (där man ligger inne, exempelvis innan/efter operation) eller till gyn.avdelningen. Jag vet hur man tar den, men vågar inte i rädsla för att inte våga hugga mig efter att vätskan är blandad alternativt att göra fel. Det är ju ändå viktigt att den tas vid rätt tidpunkt, var fjärde vecka.

Efter att denna spruta är tagen har jag kommit halvvägs in i behandlingen. Det är en lustig känsla, tiden går så fort vilket är tur för jag pallar fan inte att tiden ska gå i snigelfart framåt.

Det har varit ett konstigt år, vid nyår sa jag att år 2012 skulle bli mitt år. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det som hänt hittills. Kanske är det mitt år för jag fått en diagnos jag behövt ha i så många år och att jag fått hjälp. När jag sa att år 2012 skulle bli mitt år syftade jag mest på kärlek och sådant. Men men, att hamna i klimakteriet är ju också trevligt.. sägs det. Slipper i alla fall att ha mens och det är jag så lycklig över. Det tror jag att de flesta endotjejer kan skriva under. Mens vill man absolut inte ha.

Snart kommer det att ringa från sjukhuset. Dessa samtal. Jag har även talat med försäkringskassan under dagen och ordnat med hur det ligger till med sjukersättning osv. Ska även ansöka om särskilt högriskskydd, vilket jag är i stort behov utav, helt klart.

Om en vecka återgår jag till det normala. Till tidiga mornar, till rutiner, till jobb. den 12 och 13 juni är det utbildning och först den 15 juni är det dags för första arbetspasset på över en månad. Jobbar sen två veckor, därefter två veckors semester. Så det är onekligen en mjukstart.

NU blir det att duscha och göra mig redo. Snart bär det iväg till Göteborg, ska gå blodomloppet.



Bild tagen 17 mars detta år. Minns fortfarande smärtan.. förhoppningsvis slipper man fler operationer.

Grattis mamma <3

publicerat i Allmänt;



Mamma med Johannes och Daniel (f.ö världens bästaste bröder)



Mamma med pappa, då de fortfarande levde tillsammans.
Förhoppningsvis blir det mamma och pappa igen.



Mamma med mig



Mamma med barnbarnet Ossian.


Vi är många som älskar dig mamma. Grattis på din födelsedag, idag fyller du 55 hela år.

Om det är ett kaos inne i mig kan man göra saker.

publicerat i Allmänt;
Detta med att inreda tv-rummet. Jag skulle som börja där i mars, fick hem soffan en onsdag och på fredagen blev det operation. Inte alls speciellt planerat eftersom jag fick en tid direkt under ett besök. Så tv-rummet har legat helt utan inredningsplaner. Det ser tomt ut och inte speciellt mysigt. Idag satte jag dock upp (eller pappa gjorde det) en lampa som jag fått av Elin (brorsans sambo/Ossians mamma). Det kändes helt plötsligt bättre..





Älskar min soffa.. den är så otroligt skön. Kom lägligt också.. låg i den dygnet runt i en vecka efter operationen. Jag hade det inte bra då, men soffan gjorde mig gladare :)

Sen fick jag en lampa av pappa idag. Den har hängt hemma i huset under hela min uppväxt, det är pappas föräldrars från första början. Jag frågade om jag inte kunde få den, eller låna, vilket han inte satte sig emot.







Vet inte vad det är, men den får mig att känna ett lugn.. den är så hemma och så trygg. Den har karaktär.

En dag.

publicerat i Allmänt;

Imorgon fyller mamma år så hon firades idag hemma hos mormor och morfar. Av oss "barn" fick hon  en bok, choklad och lott. Pappa gav henne biljett till Lars Winnerbäck som spelar i Göteborg. Jag ska dit också, men inte med föräldrarna.



När jag gick hemifrån sken solen och det var skönt ute. Sen vet jag inte vad som hände men väderguden ville nog att jag skulle frysa så det blev kallt.



Jag var helt gul i hyn när jag hade duschat, men med smink på märktes det inte ens. Vilket jag är tacksam över, vill inte vara gul.



I väntan på tåget blev det en glass, min nya storfavorit. Jag frossar i glass 2012, andra år har jag mestadels ätit isglass.. men inte nu, nej år 2012 äts det glass i stora lass. Varför? jag unnar mig det trots att magen oftast strejkar efteråt.

Nu är klockan över 22 och jag borde väl, som de flesta andra, påbörja detta som kallas för nattning. Men jag är hungrig och ska steka mig lite hamburgare. Sen kanske jag kryper ner i sängen för jag är fruktansvärt trött idag.
Magsmärtorna håller sig på en stadig nivå, mellan 3-4. Strålar ner i benen men är under kontroll. Om två veckor ska jag ta min tredje enantonspruta och det är kanske då som jag når den gränsen som får mig fullständigt smärtfri? för det är det jag vill. Nästa vecka ska jag även prata med läkaren min. Det sista samtalet sen slutar hon. Efter denna sprutan har jag tre kvar.. sen ska behandlingen vara slut..? ja om jag inte får fortsätta det vill säga. Vilket jag hoppas innerligt om de hjälper mig.

Imorgon är det blodomloppet i Göteborg tillsammans med några från Endometrios föreningen. Det ska bli så roligt :)

Det lever.

publicerat i Allmänt;

Tre tomatplantor jag fick av kollegan tillika grannen igår.
Han visste inte vilken sort det var men gissade på svarta..

Sen skottet från en pelagon som växer sig starkare.


favoriten växer sig allt större.. snart ut ur krukan.
Det är med kärlek som jag ser på dessa små liv.


Min lavendel börjar få små skott. Följer utvecklingen..


Mitt olivträd blommar, så vackert det är då..


En physalis.. ytterligare en planta jag fått av min
kollega/granne. Får dock stå i köksfönstret.


En gåva till. Frågan är vad det är för något..
en blomma sades det, men inget svar på vilken sort..

Spännande!

Annars frodas det på. Jordgubbarna tar sig och jag kommer förhoppningsvis få i alla fall tolv stycken. Smultronen vill inte blomma.. vilket gör mig lite nervös. Men sen kanske..

Det finns alltid en morgondag.

publicerat i Allmänt;

Det händer mycket, men samtidigt ingenting alls. Känns som dagarna rullar på och sjukskrivningen närmar sig sitt slut med stormsteg. Veckan som nu kommer är den sista och sen kör det igång igen. Det är med blandade känslor, det jag saknar är sammanhanget men samtidigt känner jag en inre stress över att inte vara i den fysiska (och psykiska) form som jag borde vara i.

Under den senaste tiden har jag sysselsatt mig på ett stillsamt vis. Dagarna har varit innehållsrika och jag har gjort saker som är bra för själen. Umgåtts med familj och vänner, planterat lite, bakat en del och köpt lite nya kläder. I början av veckan var jag och Lena på Universeum och tittade på hajar, fiskar, apor och gudvetvad de hade där. Det tog en timme för oss att gå runt där sen blev det Nordstan för lunch.

 

I torsdags avbröt jag sjukskrivningen lite, utbildningen jag längtat till började och jag hade en heldag i Göteborg med fina kollegor. Det tog dock på mina krafter fullständigt och igår blev det smärtsamt för magen. Återigen fick jag ta fram mina citodon och ta lite diklofenak till. På kvällen blev det att gå ut och äta indiskt.. valde att gå hem direkt efter middagen då jag var i noll form.



Idag är det "dagen efter". Det vill säga att det känns som om jag trillat ner i ett litet hål. Lite som att tappa fotfästet och känna att man är så sårbar att minsta lilla tröskel man råkar slå sin tå i känns som en anledning till att avsluta livet. Jag har ett val, antingen stannar jag hemma och känner alla dessa känslor eller så åker jag iväg och är social. Båda saker lockar, men samtidigt är jag i nuläget rädd för nya människor. Jag orkar inte.

Idag vill jag bara gråta och de där skrattande ögonen jag hade igår är spårlöst borta.

Det får mig att tänka på en låt jag hörde då jag var liten, med Sofia Källgren..

Se på lilla Celia när hon dansar, hon rör sig som en vind trots att tåren bränner nerför hennes kind. Oh min Celia, du vet nog ingenting så dansa på det kommer en annan morgon. Ett steg två steg bak, vänd sedan om igen. Det kommer en annan morgon. / ur "Celia" (1995).