Det finns alltid en morgondag.

publicerat i Allmänt;

Det händer mycket, men samtidigt ingenting alls. Känns som dagarna rullar på och sjukskrivningen närmar sig sitt slut med stormsteg. Veckan som nu kommer är den sista och sen kör det igång igen. Det är med blandade känslor, det jag saknar är sammanhanget men samtidigt känner jag en inre stress över att inte vara i den fysiska (och psykiska) form som jag borde vara i.

Under den senaste tiden har jag sysselsatt mig på ett stillsamt vis. Dagarna har varit innehållsrika och jag har gjort saker som är bra för själen. Umgåtts med familj och vänner, planterat lite, bakat en del och köpt lite nya kläder. I början av veckan var jag och Lena på Universeum och tittade på hajar, fiskar, apor och gudvetvad de hade där. Det tog en timme för oss att gå runt där sen blev det Nordstan för lunch.

 

I torsdags avbröt jag sjukskrivningen lite, utbildningen jag längtat till började och jag hade en heldag i Göteborg med fina kollegor. Det tog dock på mina krafter fullständigt och igår blev det smärtsamt för magen. Återigen fick jag ta fram mina citodon och ta lite diklofenak till. På kvällen blev det att gå ut och äta indiskt.. valde att gå hem direkt efter middagen då jag var i noll form.



Idag är det "dagen efter". Det vill säga att det känns som om jag trillat ner i ett litet hål. Lite som att tappa fotfästet och känna att man är så sårbar att minsta lilla tröskel man råkar slå sin tå i känns som en anledning till att avsluta livet. Jag har ett val, antingen stannar jag hemma och känner alla dessa känslor eller så åker jag iväg och är social. Båda saker lockar, men samtidigt är jag i nuläget rädd för nya människor. Jag orkar inte.

Idag vill jag bara gråta och de där skrattande ögonen jag hade igår är spårlöst borta.

Det får mig att tänka på en låt jag hörde då jag var liten, med Sofia Källgren..

Se på lilla Celia när hon dansar, hon rör sig som en vind trots att tåren bränner nerför hennes kind. Oh min Celia, du vet nog ingenting så dansa på det kommer en annan morgon. Ett steg två steg bak, vänd sedan om igen. Det kommer en annan morgon. / ur "Celia" (1995).

Kommentera inlägget här :