En vanlig blogg om en vanlig tjej

Till dig Therese, min medsyster.

Först och främst måste jag säga att du är stark, en sån himla stark tjej som kommit så långt i din process att du snart är nära en operation för att få veta hur det ser ut där i magen. Många kramar till dig från mig! Här får du svar på dina frågor.

 

Jag opererades på en fredag. På måndagen ringde min läkare, en fantastisk kvinnlig läkare, och berättade för mig att hon hittat ett antal endometrioshärdar inne i mig. Härdarna satt på bukväggen och bäckenet. Under operationen brändes de bort. Läkaren sa att prover från vävnaden skickats på biopsi och att provsvaren skulle komma inom tre veckor. Hon sa att det troligtvis var endometrios och bad mig att tänka på detta med gnrh-analog behandling, i detta fall enantonsprutor.

 

Min första reaktion när hon sa detta var att jag grät. Jag grät glädjetårar och ringde alla jag älskade. Jag nästan jublade att jag inte inbillade mig. Det var något som var fel och det hette endometrios. Dagen efter, på tisdagen, kom sorgen över mig. Jag grät, sörjde, svor och mådde så dåligt. Jag orkade verkligen inte ta in att jag fått en livslång sjukdom. Men sen vände det igen, och sen sjönk jag återigen.. upp och ner.

 

Men den primära känslan är endast lättnad.

 

Hur lång tid efter operationen började jag med min enantonbehandling?

 

Jag började med sprutorna 20 april 2012. Det var exakt fem veckor efter min operation. Jag hade då hunnit få min mens en gång och det var den smärtsammaste mens jag någonsin haft. Jag hade då haft blödningar sen februari och efter första sprutan slutade jag blöda efter fyra dagar.

 

 

Nej det fick jag inte. Min läkare övervägde inte ens andra alternativ. Detta då jag ätit neovletta under lång tid utan resultat. Neovletta hjälpte mig i början dock. Jag kände av smärtorna redan efter en dag om jag glömt ta ett piller. Sen mådde jag inte bra psykiskt av dom. Jag ville inte heller ha någon annan behandling, jag ville ha bort mensen fullständigt.

 

Jag fick enanton. Man tar sputorna en gång i månaden i ett halvår. Det finns flera som tar sprutorna under en längre period då enantonen gett dem "livet tillbaka". Men jag gör det inte, detta då de inte hjälpt mig alls. För så är det för vissa, en del hjälper enantonen.. andra inte. Men då ska man inte ge upp! det finns alltid andra alternativ att finna.

 

Något som liknar enanton är synarela. Det är en nässpray som man tar morgon och kväll. Den gör också att man hamnar i ett tillfälligt klimakterie.

 

Hur ser mina ärr ut efter titthålsoperationen?

 

Ärren är inte så stora efter ett titthål. Det vid naveln är större och mer synligt än det vid troskanten. Det vid troskanten hade inte en massa stygn, det hade det vid naveln dock. Jag har sett andra tjejers ärr efter samma operation och de är så fina så! mitt är relativt nytt (mars 2012) och därför inte helt "färdigt". Det är en process.

 

Jag tejpade mitt ärr i ca en månad.

 

 

Det man ser på sidan (lilla fyrkanten) är ett estradotplåster. Det har man mot biverkningarna man får av enantonen. Jag byter på tisdagar och fredagar. De sitter på bra, håller i alla stunder (bad, träning, bastu) och hjälper verkligen mot vallningarna.

 

Till dig, älskade medsyster.
Du är aldrig ensam. Aldrig någonsin är du ensam. Vi är så många som bär på denna sjukdom och det är inte något man önskar någon. Tillåt dig själv att känna allt du känner och tillåt dig att gråta. Det är ingen som dömer dig för att du bär på en sjukdom. Det är svårt för ens familj, vänner, partner och arbetskollegor att förstå och det kan man inte klandra dom för. Är det något du undrar över, eller om du bara vill prata så når du mig på min mail.

 

 

Tack för att du lämnade en kommentar! du är stark, glöm inte det.

 

Många kramar!!