En exakt likadan har jag. Jag trodde som att den var försvunnen, men idag fann jag den i en låda jag inte hunnit packa upp efter flytten. Jag satte den framför mig och stirrade på den och undrade varför den ens fått vara i min närhet, efter allting.
Då jag fick den symboliserade den en stark kärlek, en kärlek jag inte trodde mig kunna leva utan. Det kunde jag och det fick jag lära mig mindre än en månad efter att nallarna i soffan damp ner i brevlådan tillsammans med ett brev och choklad.
Nu fann jag alltså nallarna på nytt. Det var så längesen jag mindes.
Hur mycket man än tror man har raderat är det alltid något i ens hem som kommer från den tiden. Som vinglasen, som filten, som kudden, som katten.
Om du ändå kunde säga förlåt för det hade varit så skönt att inte behöva hata dig.
Ett minne.
publicerat i
Allmänt;