"Bred dina vida vingar"

publicerat i Allmänt;
Det är värst vad man snurrar till dagar och nätter efter att mormor hastigt försvann från oss. Igår var jag hos morfar, precis som alla andra i familjen samt övriga i den närmsta kretsen. Vi åt middag, pratade, skrattade, sörjde, levde..

Det var så svårt, så ofattbart svårt, att vara i huset utan mormor som hade ett vakande öga över sin make, sina barn, sina barnbarn och de senaste 10,5 månaderna barnbarnsbarn. Men samtidigt var det skönt att träffa alla igen.

Sen har jag letat efter en passande klänning. Fann en idag på bubbleroom. När jag såg den kände jag bara "ja!". Ska köpa ett sidenband i vitt att ha runt min midja, ska även köpa ett par fina skor. Jag måste göra mig fin för min älskade mormor.



Annars är detta min sista sjukskrivningsdag. Nu är det rent klockmässigt ny vecka och jag börjar på tisdag igen. Idag, måndag, ringer min läkare och vi ska tala om allt och om hur det är. Jag ska tala om för henne att jag inte är redo för att jobba men att jag ska försöka.

Magen mår "sådär". Äter citodon varje dag igen, inte fulldos men jag äter det. Inget annat hjälper och det gör ont. Sömnen är svår att bli vän med och kroppen säger ifrån vid stress.

Men sen vet jag inte vad som är sorg och vad som är sjukdom just nu. Har som mensvärk mest hela tiden, lite som det var innan operationen. Vilket är ett plus.. för efter operationen har det handlat om kraftiga smärtor. Nu är det som konstant mensvärk, precis det jag sökte för under lång, lång tid. Kanske är det så att det endast är såhär "bra" jag kan bli.

På fredag tas spruta nummer tre.

En ängel.

publicerat i Allmänt;
Klockan är nu halv ett på eftermiddagen. Strax innan sju ringde min mobil, det var pappa. Jag visste direkt vad han skulle säga när han frågade hur det var. Hans röst var så skör och jag riktigt såg honom gråtandes framför mig.

Mormor var död.

Idag är morfar tillsammans med sina tre barn på begravningsbyrån. Imorgon åker vi till morfar, samlas för att sörja och trösta.

Har inte mycket sammanhan i huvudet just nu. Kom på då jag borstade håret att jag ska ju ha något på mig på begravningen. Måste köpa en klänning.. välja med omsorg. Kan inte vara ett "in till stan och göra ett snabbt ärende". Mormor tyckte om när man var prydlig, snygg och välfixad. Det är det sista jag kan ge henne.

När orden inte räcker till..

publicerat i Allmänt;
Det är ett kaos omkring mig och inom mig.

Igår lyssnade jag på Ted Gärdestads "jag vill ha en egen måne" när telefonen ringde. Det var min pappa. Jag stressade på honom lite för klockan var strax innan 22 och jag höll på att dammsuga "jag dammsuger och vill inte att grannarna ska klaga" sa jag. Pappa svarade "bli inte hysterisk nu Josefin men Daniel och jag ska åka och hämta mamma..". Hans röst var så lugn och väldigt kontrollerad.

Sen rullade det på i snabb hastighet. Mormor, massiv hjärnblödning, går inte att stoppa, sjukhus, vak, alla samlas. Johannes kom och hämtade mig, vi kom till Ljung och vi tre syskon satte oss i tv-rummet. Pappa ringde igen och sa att vi kunde komma. Johannes körde fort, fort till Lidköping. Vi körde på 40 minuter, pappa hade kört på 30.

Det var första gången i mitt liv som jag tävlade mot klockan.

På sjukhuset visades vi till salen där mormor låg. Alla var där. Morfar, mamma, pappa, moster, morbror, morbrors fru, kusiner. Vi satte oss runt mormor som låg som en liten fågelunge i sängen. Jag kramade om alla, strök mormor över kinden.

Vak hela natten. Andetag som förändrades, ökade och minskade för att sedan öka på nytt.

Vi vet inte om det handlar om timmar, dagar eller vecka. Men ingenting går att stoppa nu.

Mormor. Finaste mormor, så jag älskar min mormor.



Mormor och jag för många, många år sedan

Mina älskade skruttar

publicerat i Allmänt;



Två nätter har nu varit helt underbara. Texas har en förmåga att skrika, klösa och hålla mig vaken. Men har testat en ny metod som jag kallar "lek innan kel". Innebär att jag leker med dom tills han tröttnar ;) då har han sovit sig igenom hela nätter och även morgonen. Och oj så vi alla tre myst.

Inatt hoppas jag på lika bra resultat för imorgon har vi sovmorgon, inget att gå upp till. Det enda som är planerat är den där färska kycklingen i kylen som ska tillagas i lergrytan. Till det blir det potatis, sås och vinbärsgelé.

Jag längtar.

Hoppas att dessa spelas..

publicerat i Allmänt;

Lars Winnerbäck 13 juli
Går med Elin



Kent 14 juli
Går med Johanna



Melissa Horn 15 juli
Går med Johanna och Amra



Vilken helt fantastiskt, underbar helg.

Enanton nummer tre.

publicerat i Allmänt;
Dryga veckan efter att jag tagit den andra enantonsprutan började biverkningarna komma smygandes med kortare intervaller. Samtidigt som biverkningarna kom försvann de mest intensiva smärtorna. Nu är det mer en konstant molande och ett par gånger om dagen kramper i livmodern (väldigt svårt att förklara hur det känns, men trevligt är det inte alltid).

I veckan tänkte jag gå och beställa spruta nummer tre, för den 15 juni ska den tas. Jag gör det inte själv dock, jag beställer den på apoteket som ligger på sjukhuset sen går jag upp till avdelningen. Antingen till E81 (där man ligger inne, exempelvis innan/efter operation) eller till gyn.avdelningen. Jag vet hur man tar den, men vågar inte i rädsla för att inte våga hugga mig efter att vätskan är blandad alternativt att göra fel. Det är ju ändå viktigt att den tas vid rätt tidpunkt, var fjärde vecka.

Efter att denna spruta är tagen har jag kommit halvvägs in i behandlingen. Det är en lustig känsla, tiden går så fort vilket är tur för jag pallar fan inte att tiden ska gå i snigelfart framåt.

Det har varit ett konstigt år, vid nyår sa jag att år 2012 skulle bli mitt år. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det som hänt hittills. Kanske är det mitt år för jag fått en diagnos jag behövt ha i så många år och att jag fått hjälp. När jag sa att år 2012 skulle bli mitt år syftade jag mest på kärlek och sådant. Men men, att hamna i klimakteriet är ju också trevligt.. sägs det. Slipper i alla fall att ha mens och det är jag så lycklig över. Det tror jag att de flesta endotjejer kan skriva under. Mens vill man absolut inte ha.

Snart kommer det att ringa från sjukhuset. Dessa samtal. Jag har även talat med försäkringskassan under dagen och ordnat med hur det ligger till med sjukersättning osv. Ska även ansöka om särskilt högriskskydd, vilket jag är i stort behov utav, helt klart.

Om en vecka återgår jag till det normala. Till tidiga mornar, till rutiner, till jobb. den 12 och 13 juni är det utbildning och först den 15 juni är det dags för första arbetspasset på över en månad. Jobbar sen två veckor, därefter två veckors semester. Så det är onekligen en mjukstart.

NU blir det att duscha och göra mig redo. Snart bär det iväg till Göteborg, ska gå blodomloppet.



Bild tagen 17 mars detta år. Minns fortfarande smärtan.. förhoppningsvis slipper man fler operationer.

Grattis mamma <3

publicerat i Allmänt;



Mamma med Johannes och Daniel (f.ö världens bästaste bröder)



Mamma med pappa, då de fortfarande levde tillsammans.
Förhoppningsvis blir det mamma och pappa igen.



Mamma med mig



Mamma med barnbarnet Ossian.


Vi är många som älskar dig mamma. Grattis på din födelsedag, idag fyller du 55 hela år.

Om det är ett kaos inne i mig kan man göra saker.

publicerat i Allmänt;
Detta med att inreda tv-rummet. Jag skulle som börja där i mars, fick hem soffan en onsdag och på fredagen blev det operation. Inte alls speciellt planerat eftersom jag fick en tid direkt under ett besök. Så tv-rummet har legat helt utan inredningsplaner. Det ser tomt ut och inte speciellt mysigt. Idag satte jag dock upp (eller pappa gjorde det) en lampa som jag fått av Elin (brorsans sambo/Ossians mamma). Det kändes helt plötsligt bättre..





Älskar min soffa.. den är så otroligt skön. Kom lägligt också.. låg i den dygnet runt i en vecka efter operationen. Jag hade det inte bra då, men soffan gjorde mig gladare :)

Sen fick jag en lampa av pappa idag. Den har hängt hemma i huset under hela min uppväxt, det är pappas föräldrars från första början. Jag frågade om jag inte kunde få den, eller låna, vilket han inte satte sig emot.







Vet inte vad det är, men den får mig att känna ett lugn.. den är så hemma och så trygg. Den har karaktär.

En dag.

publicerat i Allmänt;

Imorgon fyller mamma år så hon firades idag hemma hos mormor och morfar. Av oss "barn" fick hon  en bok, choklad och lott. Pappa gav henne biljett till Lars Winnerbäck som spelar i Göteborg. Jag ska dit också, men inte med föräldrarna.



När jag gick hemifrån sken solen och det var skönt ute. Sen vet jag inte vad som hände men väderguden ville nog att jag skulle frysa så det blev kallt.



Jag var helt gul i hyn när jag hade duschat, men med smink på märktes det inte ens. Vilket jag är tacksam över, vill inte vara gul.



I väntan på tåget blev det en glass, min nya storfavorit. Jag frossar i glass 2012, andra år har jag mestadels ätit isglass.. men inte nu, nej år 2012 äts det glass i stora lass. Varför? jag unnar mig det trots att magen oftast strejkar efteråt.

Nu är klockan över 22 och jag borde väl, som de flesta andra, påbörja detta som kallas för nattning. Men jag är hungrig och ska steka mig lite hamburgare. Sen kanske jag kryper ner i sängen för jag är fruktansvärt trött idag.
Magsmärtorna håller sig på en stadig nivå, mellan 3-4. Strålar ner i benen men är under kontroll. Om två veckor ska jag ta min tredje enantonspruta och det är kanske då som jag når den gränsen som får mig fullständigt smärtfri? för det är det jag vill. Nästa vecka ska jag även prata med läkaren min. Det sista samtalet sen slutar hon. Efter denna sprutan har jag tre kvar.. sen ska behandlingen vara slut..? ja om jag inte får fortsätta det vill säga. Vilket jag hoppas innerligt om de hjälper mig.

Imorgon är det blodomloppet i Göteborg tillsammans med några från Endometrios föreningen. Det ska bli så roligt :)

Det lever.

publicerat i Allmänt;

Tre tomatplantor jag fick av kollegan tillika grannen igår.
Han visste inte vilken sort det var men gissade på svarta..

Sen skottet från en pelagon som växer sig starkare.


favoriten växer sig allt större.. snart ut ur krukan.
Det är med kärlek som jag ser på dessa små liv.


Min lavendel börjar få små skott. Följer utvecklingen..


Mitt olivträd blommar, så vackert det är då..


En physalis.. ytterligare en planta jag fått av min
kollega/granne. Får dock stå i köksfönstret.


En gåva till. Frågan är vad det är för något..
en blomma sades det, men inget svar på vilken sort..

Spännande!

Annars frodas det på. Jordgubbarna tar sig och jag kommer förhoppningsvis få i alla fall tolv stycken. Smultronen vill inte blomma.. vilket gör mig lite nervös. Men sen kanske..

Det finns alltid en morgondag.

publicerat i Allmänt;

Det händer mycket, men samtidigt ingenting alls. Känns som dagarna rullar på och sjukskrivningen närmar sig sitt slut med stormsteg. Veckan som nu kommer är den sista och sen kör det igång igen. Det är med blandade känslor, det jag saknar är sammanhanget men samtidigt känner jag en inre stress över att inte vara i den fysiska (och psykiska) form som jag borde vara i.

Under den senaste tiden har jag sysselsatt mig på ett stillsamt vis. Dagarna har varit innehållsrika och jag har gjort saker som är bra för själen. Umgåtts med familj och vänner, planterat lite, bakat en del och köpt lite nya kläder. I början av veckan var jag och Lena på Universeum och tittade på hajar, fiskar, apor och gudvetvad de hade där. Det tog en timme för oss att gå runt där sen blev det Nordstan för lunch.

 

I torsdags avbröt jag sjukskrivningen lite, utbildningen jag längtat till började och jag hade en heldag i Göteborg med fina kollegor. Det tog dock på mina krafter fullständigt och igår blev det smärtsamt för magen. Återigen fick jag ta fram mina citodon och ta lite diklofenak till. På kvällen blev det att gå ut och äta indiskt.. valde att gå hem direkt efter middagen då jag var i noll form.



Idag är det "dagen efter". Det vill säga att det känns som om jag trillat ner i ett litet hål. Lite som att tappa fotfästet och känna att man är så sårbar att minsta lilla tröskel man råkar slå sin tå i känns som en anledning till att avsluta livet. Jag har ett val, antingen stannar jag hemma och känner alla dessa känslor eller så åker jag iväg och är social. Båda saker lockar, men samtidigt är jag i nuläget rädd för nya människor. Jag orkar inte.

Idag vill jag bara gråta och de där skrattande ögonen jag hade igår är spårlöst borta.

Det får mig att tänka på en låt jag hörde då jag var liten, med Sofia Källgren..

Se på lilla Celia när hon dansar, hon rör sig som en vind trots att tåren bränner nerför hennes kind. Oh min Celia, du vet nog ingenting så dansa på det kommer en annan morgon. Ett steg två steg bak, vänd sedan om igen. Det kommer en annan morgon. / ur "Celia" (1995).

Sommar!

publicerat i Allmänt;
Vilken värme som vi fått glädjen att njuta av under veckan. Det har varit helt fantastiskt skönt. Veckan inleddes med en sömnlös natt mellan söndag och måndag, hela måndagen låg jag dubbelvikt i soffan och visste varken ut eller in. Sen på tisdagen blev det något bättre, jag var och hälsade på fina fina Amra. Åt lunch, pratade och kände mig friskare än på mycket länge. Pratade också med läkaren, som sa att det var fritt fram med smärtlindring ifall det behövdes. TACK!

På onsdagen blev det sjukhusbesök. Lämnade blod- och urinprov, senare på eftermiddagen ringde läkaren på nytt och lämnade resultatet. Jag hade 1,76 då jag var inne på akuten veckan innan och det hade sjunkit till 0,84. Då hade jag ändå tagit citodon och diklofenak. Samtalet avslutades med att bestämma in ett nytt samtal med läkaren, min sista sjukskrivningsvecka. Det blir nog även det allra sista för sen slutar hon.

Veckan har sedan rullat på. Det har varit fint väder och jag har verkligen försökt få ut så mycket som möjligt med så små medel som möjligt. Mycket vilande och mycket "ta hand om mig själv".

Jag har umgåtts mycket med familjen, mycket med vänner, jag har ägnat tid till djuren, har planterat blommor och jag har tagit många, många duschar. Jag har inte sett på så mycket tv och jag har tagit hand om mig själv. Allt har gått i lugn takt och jag känner mina begränsningar. Vid lyft, stillasittande och fysiska aktiviteter så säger kroppen "nej" och magen gör ont igen. Jag har under en vecka haft två nätter då jag varit vaken och ätit citodon. Men de dagarna med smärta blir allt färre och jag står mer och mer på fötterna.. hoppas, hoppas att detta håller i sig nu.

Hold on..

publicerat i Allmänt;


Imorgon ringer läkaren, mina levervärden är höga och får helt enkelt inte äta piller längre. Så imorgon ska jag tala med läkaren om detta dilemma.. när smärtorna kommer kan jag omöjligt klara mig igenom dessa utan något smärtstillande. Fy fan vilken ångest..

.. vilket jag fick erfara inatt.

Igår var det ju så bra, sen vaknade jag om natten.. efter endast 1,5 timmes sömn. Kände ett hugg och sen växte hugget till en smärta som jag bokstavligen talat kände klättra uppåt. Jag låg i sängen, stel som en pinne under en timmes tid sen gick det inte mer. Jag kröp iväg till badrummet och tog två citodon. Sen värmde jag min kudde, la mig i soffan och såg på tv. Sen dess har jag inte sovit en blund.

Jag låg i soffan i tio timmar, sen tog jag mod och ork till mig och gick till stan. Jag behövde komma ut, vilket säkert gjorde gott också. Jag svettades som en gris dock, tack vare detta satans klimakterie, men jag kunde tänka på annat än vilken ställning i soffan som underlättade mest och bäst.

Min läkare kommer säkert skälla på mig och kalla mig för pillertrillare. Sen kommer jag få höra att ingen hjälp finns att få. På onsdag ska jag lämna nya blodprover sen ska den där pissige läkaren från akuten höra av sig med svar. Ja, hur lång tid kommer inte det att ta..

Men just nu är det ändå "okej". Håller tummarna för sömn.. för imorgon ska jag till Varberg och hälsa på finaste Amra. Exakt det jag behöver.. miljöombyte och fina samtal med en fin vän.

I brist på trädgård..

publicerat i Allmänt;
.. får man odla och plantera på sin balkong.

Jag har en stor balkong, den är 2 gånger 4 meter. Vad blir det då, 8 kvadrat? äsch, matte har aldrig varit något för mig och kommer aldrig vara det heller. Nåväl. Balkongen har varit katternas rum från den dagen då den glasades in. Katterna bokstavligen älskar att sitta där och spana ut över gården och bli mobbade av skatorna. Men själv har jag inte haft något utbyte av att gå ut till en betongbalkong med endast ett klösträd för katterna.

Så idag fick jag nog, idag skulle det bli andra bullar. Fullständigt andra bullar. Så efter en dusch och snabbfix tog jag mig ner till knalleland för att köpa konstgräsmatta att ha på golvet. Jag köpte två, vilket inte räckte tydligen. Så jag ringde min käre far och han tog med sin min kära mamma så kom de till stan.

Så då blev det handlat! tillgång till bil är alltid A och O. Det köptes matta, blommor, krukor, jord och utemöbler. Jag hade först tänkt mig en soffa att ligga i, men nu fann jag ett litet bord och två stolar till. Med en söt och färgglad duk och rosa sittkuddar så blir det perfekt. Med rosa blir man alltid varm i själen.

Inredningen fortsätter. Lyktor och sådant mys ska in, en filt också. En stege där man kan plantera örter på och så hoppas jag att mina jordgubbs- och smultronplantor tar sig :)


Som det såg ut i början. Grått betonggolv, inte alls så bekvämt.


Mjuk matta på plats. Texas gjorde tasstummen upp.


Ååh, favoritblomman! rött och rosa tillsammans är dessutom Mmm


Olivträd är obligatoriskt, likaså denna underbara lavendel.


En ensam jordgubbsplanta


Snällaste föräldrarna får härligt karibiskt te som tack


Så ser bord och stolar ut utan föräldrar på.

På bild finns inte ampeln som jag ska få på plats under morgondagen. Där har jag planterat jordgubbs- och/eller smultronplantor Johanna gett mig + en smultronplanta jag köpte idag.

fredag som jag trodde var söndag

publicerat i Allmänt;
Haha.. jag kunde uppenbarligen inte stava igår. Patetient ska såklart vara patient.. hur kunde man stava så fel? skyller helt och hållet på extrem trötthet.

Idag tog jag min andra enantonspruta uppe på E81. Sen sov jag bort halva kvällen hemma på soffan. Tror i ärlighetens namn att jag aldrig varit så trött innan. Nu blir det läggdags igen, för att ladda batterierna för imorgon bitti kommer Ossian hit så jag får en mysdag med denne gosse när pappa Johannes är i huset och mamma Elin jobbar :)

Annars har jag bakat bröd idag, det var det aktiva ;)

Fint mottagande.

publicerat i Allmänt;
Igår steg värkarna från svårt att hantera till omöjligt att hantera. Jag åkte då till akutmottagningen på SÄS. Mellan 22-02 låg jag i en korridor på akuten och hade kramper. Ibland kunde kroppen slappna av, ibland grät jag. När läkaren äntligen kunde ta emot mig var han redan bestämd på hur det skulle bli. Levervärderna var höga, eller "lite för höga" och genom vul såg det bra ut. Livmoder låg snett åt vänster och höger äggstock var svår att se. Men annars såg allt bra. Hans slutord blev "du får inte äta en enda tablett till". Jag ska boka tid för att lämna nytt blodprov för kolla levervärderna i veckan. Han var alltså mer intresserad av att kolla levervärderna än att ta en människas smärta på allvar.

Idag har det trots allt varit en bra dag. Smärtorna ligger på en femma på skalan, med skillnad från igår då det låg på en nia. Jippie!

Idag är jag hemma hos mamma och pappa, eller hos pappa. Men mamma är här också. De lagar middag och jag har bakat en rabarberpaj. 
 
Puss

I väntan på bot och ny läkare.

publicerat i Allmänt;
Jag klarade av helgpasset, det gick faktiskt helt kanoners. När jag kom hem i söndags blev det en snabbvila på soffan och sedan drog jag hem till Elin och Ossian. Jag hade med mig en påse från affären och när Elin nattade Ossian slängde jag ihop en tacogratäng. När vi precis ätit klart vaknade skrutten så faster fick både pussa, krama och busa med honom. Det finaste hjärta man kan leta efter. Sen kom Lena också och lånade lite kläder av Elin.. så jag fick träffa fina vännen också, vilket var guld värt.

Idag var jag ledig, men knallade ner till jobbet ändå. Detta för att fixa lite inför presentationen av KAT-kittet. Jag hade fixat en del under helgen, men nu körde gruppen igenom allt tillsammans. Ser fram emot det, mycket. Det blir dessutom det sista jag gör under en tid. Jag går nämligen och blir sjukskriven från och med idag och tre veckor framåt.

Det är med dubbla känslor. Dels ska det bli så skönt för jag kan sällan sova bra om nätterna, har ont och citodonet hjälper inte långa stunder. Dessutom har inte enantonbehandlingen satt några spår ännu. Jag har bara tagit en spruta men läkaren hade patienter som kände i alla fall någon biverkning efter spruta ett. Jag hade "vallningar" vid ett tillfälle, men det försvann igen. Annars är det som vanligt.. kan t om slå vad om att det känns som att jag har ägglossning. Men spruta nummer två tas på fredag..

Men eftersom smärtorna är som de är och att jag sökt hjälp flertalet gånger sa läkaren att hon sjukskriver mig på heltid i tre veckor. Sen la hon till att hon efter midsommar kommer att sluta i Borås och börja med något annat. Vilket gör mig oerhört orolig.. mitt under en behandling.. vad gör man då? måste ju få en ny läkare och jag är vettskrämd att jag får träffa Idioten igen. Usch.

Men men, det löser sig. Fokus är nu att bli fri från smärtorna, det verkligen prio ett och inget annat.

Ljuvligt regn.

publicerat i Allmänt;

Av någon sjuk anledning tog jag mig till jobbet idag. Kände hur jag svek om jag inte dök upp. Väl på plats var det svårt att fokusera första halvlek, det gjorde ont att sitta och fick en kort stund gå in på toaletten. Satte mig på golvet och blundade. Var så nära att lägga mig ner, men jag stod emot. Jag hade då somnat på stört. Problemet är att jag sviker när jag går till jobbet. Jag sviker inte någon annan än mig själv. För det är jag som gråter inombords, ingen annan. Jag går till jobbet, gör det jag ska och lite till. Jag ler, pratar, undrar, frågar och sköter korten.

För övrigt ska jag inte gnälla längre, för det får uppenbarligen folk att inte bry sig. De ledsnar. Ja de är ju synd att de ledsnar över att jag mår dåligt och har ont. Jag menar.. om de ledsnar, vad gör då inte jag?! Det är ju jag som lever i det. Men ska helt klart tänka över vad jag säger, skriver och gör. Och leva lite mer positivt, för det gör att folk inte ledsnar.. och att det får mig att bli lite mer glad.

Men när ens liv ändrar riktning så ska man inte förvänta sig att man inom två månader ska leva normalt igen. Speciellt inte när smärtorna tar över livet fullständigt. Det är inte bara det att det gör ont som är problemet, nej jag får sprutor för att hamna i klimakteriet, jag kanske inte kan få barn, jag har ingen som tröstar mig och jag känner mig oerhört ensam i detta. 

Så.. önskar att jag får "gnälla" lite till. För jag behöver det. 

:)

För övrigt så gick jag hem i regnet ikväll. Det var helt fantastiskt skönt, det var jag och regnet som gjorde mig härligt kall.  

Sjukhusbesök.

publicerat i Allmänt;

Kramperna har blivit ett alltmer vanligt inslag i vardagen. Igår vet jag inte vad det var som hände. Jag hade varit hos en vän och fikat, klockan var rätt sent då jag kom hem. Jag satte mig i soffan och slängde upp benen på divanen, som jag brukar. Plötsligt kändes det som om det "levde om" i tarmarna. De vändes upp och ner, de snurrade runt för att sedan säga tack och hej. Magen var i uppror. Jag låg dubbelvikt och paniken bubblade upp, jag hade så ont. Citodon, inget hjälpte direkt. La mig senare i sängen. Vred mig snurrade runt. Somnade till, vaknade. Så höll det på. 

Så idag fick jag tid, 13:30. Jag fick träffa en läkare som inte visste så mycket om "allt detta". Men tillräckligt mycket för att ta mig på allvar. Jag fick ÄNTLIGEN tillräckligt med citodon ut så att jag kan köra en behandling utan att det ska ta slut efter två dagar. Sjukintyg fixades även och jag kunde åka hem. 

Vill inte påstå att jag är smärtlindrad, det är jag långt ifrån. Men det känns skönt då jag vet att jag hade mediciner hemma som kan göra dagarna lite mer "lätta" att leva. Förhoppningsvis i alla fall. 

Jag får helt enkelt leva på minnet att jag passade finaste Ossian i lördags.