En vanlig blogg om en vanlig tjej

Av någon sjuk anledning tog jag mig till jobbet idag. Kände hur jag svek om jag inte dök upp. Väl på plats var det svårt att fokusera första halvlek, det gjorde ont att sitta och fick en kort stund gå in på toaletten. Satte mig på golvet och blundade. Var så nära att lägga mig ner, men jag stod emot. Jag hade då somnat på stört. Problemet är att jag sviker när jag går till jobbet. Jag sviker inte någon annan än mig själv. För det är jag som gråter inombords, ingen annan. Jag går till jobbet, gör det jag ska och lite till. Jag ler, pratar, undrar, frågar och sköter korten.

För övrigt ska jag inte gnälla längre, för det får uppenbarligen folk att inte bry sig. De ledsnar. Ja de är ju synd att de ledsnar över att jag mår dåligt och har ont. Jag menar.. om de ledsnar, vad gör då inte jag?! Det är ju jag som lever i det. Men ska helt klart tänka över vad jag säger, skriver och gör. Och leva lite mer positivt, för det gör att folk inte ledsnar.. och att det får mig att bli lite mer glad.

Men när ens liv ändrar riktning så ska man inte förvänta sig att man inom två månader ska leva normalt igen. Speciellt inte när smärtorna tar över livet fullständigt. Det är inte bara det att det gör ont som är problemet, nej jag får sprutor för att hamna i klimakteriet, jag kanske inte kan få barn, jag har ingen som tröstar mig och jag känner mig oerhört ensam i detta. 

Så.. önskar att jag får "gnälla" lite till. För jag behöver det. 

:)

För övrigt så gick jag hem i regnet ikväll. Det var helt fantastiskt skönt, det var jag och regnet som gjorde mig härligt kall.