Kramperna har blivit ett alltmer vanligt inslag i vardagen. Igår vet jag inte vad det var som hände. Jag hade varit hos en vän och fikat, klockan var rätt sent då jag kom hem. Jag satte mig i soffan och slängde upp benen på divanen, som jag brukar. Plötsligt kändes det som om det "levde om" i tarmarna. De vändes upp och ner, de snurrade runt för att sedan säga tack och hej. Magen var i uppror. Jag låg dubbelvikt och paniken bubblade upp, jag hade så ont. Citodon, inget hjälpte direkt. La mig senare i sängen. Vred mig snurrade runt. Somnade till, vaknade. Så höll det på.
Så idag fick jag tid, 13:30. Jag fick träffa en läkare som inte visste så mycket om "allt detta". Men tillräckligt mycket för att ta mig på allvar. Jag fick ÄNTLIGEN tillräckligt med citodon ut så att jag kan köra en behandling utan att det ska ta slut efter två dagar. Sjukintyg fixades även och jag kunde åka hem.
Vill inte påstå att jag är smärtlindrad, det är jag långt ifrån. Men det känns skönt då jag vet att jag hade mediciner hemma som kan göra dagarna lite mer "lätta" att leva. Förhoppningsvis i alla fall.
Jag får helt enkelt leva på minnet att jag passade finaste Ossian i lördags. 
Sjukhusbesök.
publicerat i
Allmänt;