Borås tidning
publicerat i
Allmänt;
Läkarbesök.
publicerat i
Allmänt;
Igår fick jag ringa barnmorskan i Borås eftersom jag känt obehag av spiralen samt haft en del knepiga blödningar och kramper i magen. Barnmorskan skickade mig vidare till Sahlgrenska, dit jag numer hör, och Sahlgrenska i sin tur skickade mig till en vårdcentral i Sävedalen som de samarbetar med.
Så idag var jag där och gjorde ultraljud för att se att allt stod rätt till. Det gjorde det, spiralen satt där den skulle. Den enda läkaren hade att säga var att jag var svullen inne, öm om magen samt att jag hade blod och vätska i buken. Antagligen från äggledarna.
Men så skönt att allt såg bra ut och att jag slipper få ut den och sedan göra om det igen. Eller påbörja en ny behandling. Nu hoppas vi på spiralen!
Landat i verkligheten igen
publicerat i
Allmänt;
Hade toppendagar i London. Det var strålande sol och det kändes som fina vårdagar när man vandrade omkring i staden. Tyckte verkligen, verkligen om London och längtar tillbaka snart igen.
Vi kom fram på torsdagskvällen, så då blev det bara att leta rätt på något matställe vilket inte var så svårt då vi bodde vid oxford street. Fredagen spenderades bland alla människor och vi shoppade lite. På kvällen blev det We will rock you musikalen och den var grymt bra! vilka röster och scennärvaro. Den rekommenderas verkligen till alla. Även till de som inte tycker om Queen. Lördagen, då promenerade vi runt i sju timmar. Det tärde på fötterna för oj så ont man hade efteråt. Shoppade lite och njöt av det underbara vädret i Hyde park. På söndagen åkte vi hem. Men hann med Buckingham palace (eller som mamma sa, Fuckingham palace.. moget mamma) och shopping. Avslutade Londonvistelsen med mat sen flög vi hemåt.
Tråkigt att resor tar slut så fort. Det var fantastiskt att komma bort. Vi åt god mat, bodde bra (bortsett från obekväma sängar) och det var roligt att umgås med mamma i några dagar. Paus från jobb och allt hemma. Det var härligt. Även om jag intensivt saknade Patrick och mina fina vänner. Vilken tur att det finns sms :-) Denna låt symboliserar
London då den spelades hela, hela tiden där. Dessutom är den grymt bra.
London!
publicerat i
Allmänt;
Nu åker jag och mamma till London och är borta till sen söndagskväll. Väskan är packad, eller nåväl, jag slängde i lite underkläder och strumpor samt något ombyte. Annars tänker jag inte resa med så mycket.. reser lätt så att säga. Herregud jag ska till London och meningen är att jag ska shoppa där. Inte se på en massa saker.
Eller.. vi ska se på musikalen We will rock you. Det ska bli hemskt roligt. Har enbart hört positivt om den och dessutom är jag ett Queenfan.
För övrigt så blev jag under morgonkvisten intervjuad av en rätt stor, svensk tidning idag. Det var skoj! Det är andra intervjuen jag gett på en månad. Har inte lagt upp artikeln från Borås tidning ännu, borde göra detta. Fixar det då jag är hemma från London :-)
Nu äta lite lunch och se om det är något mer som ska packas ner i väskan. Sen bär det av mot Landvetter. Det var ett tag sedan som jag var iväg, juni 2011. Då var jag på Sicilien på solsemester. Nu är det lite annat.
Åh! shoppa! jag längtar!
Puss från mig
Ta saken i egna händer och hormonspiral
publicerat i
Allmänt;
Eftersom min behandling på Borås sjukhus är under all kritik efter att min läkare Eva slutat skickade jag i ett sista rop på hjälp en egenremiss till Sahlgrenska. Jag la allt mitt hopp på att den skulle tas emot, och lyckan var total när en sköterska ringde och frågade om jag kunde komma redan dagen efter.
Underbara Madde följde med mig på läkarbesöket. Hon stod bredvid mig under undersökningen och hon fanns där som stöd då behandlingsformer diskuterades. Det som skrevs ut blev en hormonspiral, mirena. Min största skräck i livet, men jag tänkte "vad har jag att förlora". Vi ska ge det tre månader och utvärdera vid nästa besök.
Jag fick också en basmedicin att gå på så det blev att införskaffa sig en fin dosett. En turkos.
I fredags satte jag in spiralen. Oh herreminjävlagud. Mycket har jag varit med om, men den smärtan vill jag aldrig mer uppleva igen. Min livmoder var redan i kris efter ett par dagars intensiva smärtor. Jag ringde upp till barnmorskan i onsdags och berättade att jag var skräckslagen och att jag hade ont. Så när jag kom under fredagen fick jag tala med en fantastisk läkare innan insättningen. Vi gick igenom vilken smärtlindring jag tagit i förebyggande syfte, vi gick igenom TENS och vi pratade om vad man kan göra för alternativ. Att jag kunde avbryta och göra det på sjukhuset antingen med lugnande eller i narkos.
Väl i rummet där det skulle ske var jag ändå rätt avslappnad. Bemötandet var fantastiskt och vi var fyra personer i rummet. Fullt fokus låg vid att jag hade det bra och vi pratade med varandra. Insättningen delades in i tre delar. Öppning, insättning och slutförande (sätta rätt, klippa trådar). Redan vid del ett skrek jag till, tårarna strömmade och jag fick en paus. Jag låg där och benen skakade på mig. Jag fick då frågan om vi skulle avbryta men kände att det kunde fortsätta.. annars hade jag nog aldrig vågat göra om det. Insättningen var inte fruktansvärd, för mig var det vedervärdigt. Jag orkade knappt, bara låg där och visste varken ut eller in. Men med läkarens och barnmorskornas peppande slutförde vi hela skiten.
Efteråt fick jag saft och låg kvar ett tag. Var helt svart i ansiktet av sminket. Läkaren satt kvar en god stund och pratade med mig. Vi pratade om allt möjligt.
Resten av dagen var smärtsam. Jag hade kramper och det kändes inte okej alls. Men det funkade ändå. Jag var hemma hos Carin och hennes ljuvliga familj. Jag fick då frågan om jag ville bli nyfödde Eltons gudmor. Och vilken ÄRA!
Sen på kvällen kom Patrick hit, saknat honom så det var så fint. Vi åt lite mat, han hade hyrt tre "tjejfilmer" och köpt godis. Det var helt enkelt en perfekt fredag trots allt.
Så nu hoppas vi att spiralen funkar, så slipper jag opereras om ett par månader!
Att snubbla till.
publicerat i
Allmänt;
Jag lovade i ett tidigare inlägg att berätta två saker. Jag kan ta sak nummer ett, vilket som fick mig att falla rätt hårt ner i asfalten.
Det var en helt vanlig dag, jag skulle jobba ett kort pass från 8 till 16. På förmiddagen hade jag ett inplanerat samtal med min chef. Jag visste på ett ungefär vad det skulle handla om. Eller jag visste, det handlade om min sjukdom Endometrios och hur jag är på arbetet.
Under försommaren fick vi en ny chef. Så jag känner inte den nya så som jag känner den tidigare. Den vi hade innan sa till mig innan min sjukskrivning att jag inte behöver vara stark och positiv hela tiden. Jag tyckte om honom väldigt mycket i den stunden. Den nya chefen visste jag inte så mycket om.
Därför blev det mycket ledsamt inom mig. Jag tog på mig en mask och stod ut. Men inom mig grät jag floder. Det var väldigt tungt att höra att det signalerats från kollegor att jag var mycket trött, att jag kanske inte orkade. När sjukskrivning togs upp ville jag bara explodera. Jag kände mig fullständigt värdelös, som den sämsta behandlaren på denna jord. Jag kände mig meningslös och känslorna ville inte vara med alls.
När jag senare på eftermiddagen satt på bussen på väg till Göteborg föll tårarna. Jag kunde inte hålla dom inom mig längre.
Det tog sedan ett par dagar sen ringde jag upp chefen och berättade om hur jag uppfattat allting. Efter det samtalet kändes allt mycket bättre igen. Jag är inte dålig, inte alls. Jag råkar bara vara trött av allting.
Helt klart en baksida av att vara sjuk. Helt klart. Det man älskar och kämpat för håller man kärt, och börjar sjukdomen förstöra det kämpar man tills man stupar. Jag bestämde mig för i den stunden att vara pigg, frisk och på språng när jag är på jobbet. Det enda som skvallrar om att jag är dålig är dosetten som jag tar upp vid bestämda tider.
Spännande dag
publicerat i
Allmänt;
Det har hänt mycket den senaste veckan (eller snart två). Jag återkommer senare med ett inlägg om det. Baksidan om att vara sjuk, helt klart. När man måste inse begränsningar, snubblar till, blir ledsen men för att sedan resa sig upp och bli starkare än man tidigare varit - på länge.
Nu väntar jag på en fin vän, vi ska till Göteborg och göra en sak. En viktig sak. Jag återkommer även om det i ett senare inlägg.
Annars måste jag bara säga att jag älskar livet! Det är en skön höstdag. Strålande sol, färgade löv och sådär halvkyligt så man måste ha skinnjacka, halsduk och torgvantar. Ett projekt att införskaffa i London är en fin höstjacka och kanske ett par skor..
Puss!
Vad är endometrios?
publicerat i
Allmänt;
Jag får ofta frågan om vad det är för sjukdom jag har.
Är det en vanlig sjukdom?
Cirka 10% av alla kvinnor i fertil ålder har endometrios. Detta betyder att det finns omkring 200 000 kvinnor i Sverige som bär på sjukdomen. Av dessa är omkring 10% tonårstjejer.
Av dessa har 60% symptom och cirka 20% svåra symptom. Detta innebär att det finns ett stort antal som har sjukdomen som inte vet om det.
Vad är endometrios?
Varför man får endometrios är okänt men det är en sjukdom som är "godartad". Varför jag skriver i " " beror på att de som drabbats av sjukdomen inte ser den som godartad.
Endometrios innebär att livmoderns slemhinna växer utanför livmodern. Exempelvis på äggstockar och äggledare. Man kan få härdar, cystor (sk chokladcystor) och sammanväxningar. Endometrios kan leda till kroniska smärtor.
25-50% av alla ofrivilligt barnlösa har endometrios.
Det tar i genomsnitt 5-10 år för den drabbade att få en diagnos. En säker diagnos ställs genom laparoskopi, en sk titthålsoperation.
Endometrios är en kronisk sjukdom som man inte kan botas för. Man kan behandlas för att lindra och hålla endometriosen "stabil". Bland annat genom exempelvis p-piller, spiral, gnrh-analog. För en del fungerar det med p-piller, för andra är det att vara i klimakteriet som gäller. Det finns de som blir hjälpta med en medicin som heter Visanne. Visanne är framställt för kvinnor med endometrios. Den ingår dock inte högkostnadsskyddet och är kostsam, runt 400.-/månaden.
Hur känns det att ha endometrios?
Det finns mycket som följer med en diagnos. Det är svårt att känna sig kvinnlig och "normal" när ens kropp inte klarar av det mest naturliga i livet. Det är svårt för omgivningen att förstå innebörden och många som fått diagnosen upplever att de inte får rätt stöd från familj, vänner, partner och kollegor. Många upplever att de ses som gnälliga och som bara klagar.
Endometrios är en sjukdom som får mångas dagar svåra att planera. Många är trötta och orkeslösa då kroppen ständigt försöker arbeta bort något som inte ska vara där. Smärtor kan uppkomma i skov och vid stress.
Att kanske inte kunna få barn på naturlig väg är också svårt för tjejer/kvinnor med endometrios att ta in. Det är så olika, en del har inga problem alls med att bli gravida men så finns det dom som har stora svårigheter.
Skyddsängeln.
publicerat i
Allmänt;
Denna ängel fick jag förra veckan av en fin vän som heter Madde.
Madde var den första jag kom i kontakt med då jag fick min diagnos. Jag fann hennes blogg och mailade henne sedan på Facebook. Det blev början på en fin och varm vänskap.
Madde är en eldsjäl. Hon är den medsyster alla drömmer om att ha. Jag är så lycklig över att hon finns och att hon är den hon är.
Svar på lite frågor
publicerat i
Allmänt;
Till dig Therese, min medsyster.
Först och främst måste jag säga att du är stark, en sån himla stark tjej som kommit så långt i din process att du snart är nära en operation för att få veta hur det ser ut där i magen. Många kramar till dig från mig! Här får du svar på dina frågor.
Hur var det för mig att få min endometriosdiagnos?
Jag opererades på en fredag. På måndagen ringde min läkare, en fantastisk kvinnlig läkare, och berättade för mig att hon hittat ett antal endometrioshärdar inne i mig. Härdarna satt på bukväggen och bäckenet. Under operationen brändes de bort. Läkaren sa att prover från vävnaden skickats på biopsi och att provsvaren skulle komma inom tre veckor. Hon sa att det troligtvis var endometrios och bad mig att tänka på detta med gnrh-analog behandling, i detta fall enantonsprutor.
Min första reaktion när hon sa detta var att jag grät. Jag grät glädjetårar och ringde alla jag älskade. Jag nästan jublade att jag inte inbillade mig. Det var något som var fel och det hette endometrios. Dagen efter, på tisdagen, kom sorgen över mig. Jag grät, sörjde, svor och mådde så dåligt. Jag orkade verkligen inte ta in att jag fått en livslång sjukdom. Men sen vände det igen, och sen sjönk jag återigen.. upp och ner.
Men den primära känslan är endast lättnad.
Hur lång tid efter operationen började jag med min enantonbehandling?
Jag började med sprutorna 20 april 2012. Det var exakt fem veckor efter min operation. Jag hade då hunnit få min mens en gång och det var den smärtsammaste mens jag någonsin haft. Jag hade då haft blödningar sen februari och efter första sprutan slutade jag blöda efter fyra dagar.
Fick jag andra alternativ på behandling?
Nej det fick jag inte. Min läkare övervägde inte ens andra alternativ. Detta då jag ätit neovletta under lång tid utan resultat. Neovletta hjälpte mig i början dock. Jag kände av smärtorna redan efter en dag om jag glömt ta ett piller. Sen mådde jag inte bra psykiskt av dom. Jag ville inte heller ha någon annan behandling, jag ville ha bort mensen fullständigt.
Jag fick enanton. Man tar sputorna en gång i månaden i ett halvår. Det finns flera som tar sprutorna under en längre period då enantonen gett dem "livet tillbaka". Men jag gör det inte, detta då de inte hjälpt mig alls. För så är det för vissa, en del hjälper enantonen.. andra inte. Men då ska man inte ge upp! det finns alltid andra alternativ att finna.
Något som liknar enanton är synarela. Det är en nässpray som man tar morgon och kväll. Den gör också att man hamnar i ett tillfälligt klimakterie.
Hur ser mina ärr ut efter titthålsoperationen?
Ärren är inte så stora efter ett titthål. Det vid naveln är större och mer synligt än det vid troskanten. Det vid troskanten hade inte en massa stygn, det hade det vid naveln dock. Jag har sett andra tjejers ärr efter samma operation och de är så fina så! mitt är relativt nytt (mars 2012) och därför inte helt "färdigt". Det är en process.
Jag tejpade mitt ärr i ca en månad.
Det man ser på sidan (lilla fyrkanten) är ett estradotplåster. Det har man mot biverkningarna man får av enantonen. Jag byter på tisdagar och fredagar. De sitter på bra, håller i alla stunder (bad, träning, bastu) och hjälper verkligen mot vallningarna.
Till dig, älskade medsyster.
Du är aldrig ensam. Aldrig någonsin är du ensam. Vi är så många som bär på denna sjukdom och det är inte något man önskar någon. Tillåt dig själv att känna allt du känner och tillåt dig att gråta. Det är ingen som dömer dig för att du bär på en sjukdom. Det är svårt för ens familj, vänner, partner och arbetskollegor att förstå och det kan man inte klandra dom för. Är det något du undrar över, eller om du bara vill prata så når du mig på min mail.
Tack för att du lämnade en kommentar! du är stark, glöm inte det.
Många kramar!!
Sista sprutan!
publicerat i
Allmänt;
Så var den tagen, den allra allra sista enantonsprutan. Kanske kör jag en ny omgång enanton i framtiden men för denna gång är det i alla fall över.
För er som inte vet vad den ska göra så ska den "svälta" ut endometriosen som växer i min mage. Den gör så att man inte längre får ägglossning, mens och hela det köret. Man hamnar i klimakteriet och kroppen stannar som upp. Vi med endometrios ska inte ha mens, för det är mensen som gör att vi blir sjuka. Det låter kanske skönt att vara utan mensen. Men det är inte riktigt så. Biverkningarna är inte roliga att dras med. Man får dels vallningar, hjärtklappning, sömnsvårigheter, ont i benen och mår dåligt psykiskt.
Mot vallningarna har jag estradotplåster. Sen har jag även Kalcium- och D-vitamintabletter så skelettet inte tar så hård skada. Mot sömnsvårigheterna äter jag sömntabletter, propavan.
Förhoppningen var att jag skulle få livet åter med denna behandling. Men sådan tur hade jag inte, tyvärr. Trots ett halvår med dessa sprutor har jag inte blivit av med smärtorna. Jag har besökt AVC och gyn flertalet gånger. Men jag kämpar vidare.. en dag så finner jag något som blir ett mirakel för mig :-)
Min ängel.
publicerat i
Allmänt;
Vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt när tiden går fort. Ikväll fick jag en enorm saknad rullandes över mig. Jag saknar min mormor så himlans mycket. Imorgon är det dags att fira Daniel som fyllt 25 år. Det är första födelsedagen utan mormor. Det är konstigt. Ingen mormor som kommer in, ler och säger "grattis".
Det är så sorgligt att det gått så lång tid nu, sen hon dog. Tre månader, tre månader av sorg, saknad och plötsliga gråtattacker. Tre månader sedan jag strök min hand över hennes kind. Tre månader sedan jag satt där vid hennes säng och kände döden flåsandes i min nacke. Den jävla döden..
Önskade så att jag fick träffa henne en gång till. Tacka för allt hon gjort och allt hon varit.
Jag lever :)
publicerat i
Allmänt;
Sitter som vaken inatt, men inte för att jag inte kan sova utan för att jag helt enkelt vill. Jag vet att det kommer fucka upp hela min morgondag så katastrofalt men känslan inom mig säger att jag behöver detta. Tystnaden från min telefon talar för att alla mina vänner ligger och sover. Det gör mig glad, som om jag finner ro i att veta att de jag tycker så hemskt mycket om mår bra och sover sött i sina sängar.
Jag mår också bra. Faktiskt riktigt bra. Det är varmt inom mig och jag är glad. Det är skönt och trevligt att känna så. Endometriosen i sig är sig lik. Men när jag är med en viss person så är det som om sjukdomen försvinner. Jag struntar till och med i att ta med mediciner och jag sover bra. Jag tror att sådant är den bästa medicinen.
Jag fick igår veta att läkaren jag fått en anmälan på sig. Läkaren jobbar på ett sjukhus som inget gör för sina patienter och det gör mig mörkrädd. Det är sinnessjukt att sjuka människor som inte orkar måste kämpa sig igenom sjukvård och för att få sin röst hörd. Men vi är drabbade av en sjukdom som inte så många tycks vilja ta på allvar och det har jag under 2012 verkligen lärt mig.
Men jag mår bra i själen och det är huvudsaken. Mer kan jag inte begära.
Jag är så bra mycket starkare än en sjukdom. Men det är klart, jag är inte min sjukdom det är kanske det som gör hela saken.
Nu ska jag ge min katt bredvid mig en puss på nosen och sen krypa ner under täcket.
Jag sover på soffan en sväng, sovrummet är utlånat till min fina vän Charlotte som är på besök. Hon har snart varit här en vecka och det värmer mig också.
Jag sover på soffan en sväng, sovrummet är utlånat till min fina vän Charlotte som är på besök. Hon har snart varit här en vecka och det värmer mig också.
So she dances.
publicerat i
Allmänt;
Idag har solen lyst över vårt fina landskap. Jag kunde till och med gå barfota i gräset, känna på krusbären, äta några smultron och se hur rabarberna växt till sig efter att jag tog med mig halva busken hem till frysen för några veckor sedan. Dagen inleddes med en fin testund hos en fin vän, sedan lunch i solen. Därefter besiktigades mitt vrålåk..
Stackars opeln. Stått ett halvår och fått bromsar förstörda. Besiktningsmannen råkade dessutom ha sönder bromsröret som rostat sönder så när jag körde i närmare 100 km/h i nedförsbacke var det lite läskigt när bromsarna inte tog det allra minsta. Mitt liv hade kunnat sluta där. Men det gjorde det inte och mitt liv fortsätter i samma hjulspår som innan.
Min fina barndomsvän frågade idag då vi fikade på pappas altan om jag tycker att det är jobbigt när alla blir sambos, förlovar sig, gifter sig.. får barn.. med tanke på den klassiska klockan som tickar plus min sjukdom. En sån rak fråga.. och jag kunde svara ja. Punkt.
Det är överjävligt på så många vis att det är svårt att få in. Jag kan vissa stunder känna att "men detta fixar sig såklart" för i nästa stund få ren panik. Men paniken lägger sig rätt fort och jag blir istället mycket nedstämd och ledsen.
Men positivt är att opeln är på lagning. En snäll man kom och tog den idag, ibland har man tur.
Söndag 12.06.24
publicerat i
Allmänt;
Nu har jag i alla fall tagit min tredje enantonspruta (cancermedicinen) och vet ni, jag gjorde det helt själv! Jag lyckades utan problem. Högg mig i magen och sprutade in giftet i kroppen. Sen efter det var jag helt slut, de första dagarna blir jag så vansinnigt trött. Somnade síttandes på stört och mådde dåligt. Sov bort min lediga tid så att säga. Nu är vallningarna hysteriska och ledvärken är sjuklig. Men jag lyckades ta den alldeles själv! Nästa ska tas 13 juli, samma dag som Winnerbäck spelar.
Jag har börjat knapra allergimedicin också mot klådan, så det är som borta nu. Äter diklofenak och alvedon (665 mg) fulldos varje dag och undviker i största mån att ta citodon. Det går bra, mot alla odds :)
Till mormor Greta.
publicerat i
Allmänt;
Här skiljs våra vägar i livet
Den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig nånting för givet
Min saknad känns smärtsam ändå
Du skänkte mig glädjen och skratten
I din värld fick jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
Du gav mig den som var din
Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
Som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten
Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig
Rabarbercupcakes med citronfrosting
publicerat i
Allmänt;
Muffin
125 g smör, rumstempererat
2 dl strösocker
2 ägg
1,5 dl mjölk
4,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 rabarberstång skuren i bitar
Rör rumstempererat smör och socker vitt och pösigt. Rör ner äggen ett åt gången. Blanda ner övriga ingredienser och häll smeten i muffinsformar. Lättast att placera formarna i en muffinsplåt. Skär rabarber i bitar och tryck ner lite i varje muffins. Garnera med flagad mandel och pärlsocker. Grädda i 175 grader.
Cream cheesefrosting
90 g mjukt smör
7,5 dl florsocker
(1,5 tsk vaniljsocker)
1,5 msk färskpressad citron
150 g Philadelphiaost
Vispa smör, florsocker och vätska krämigt, tillsätt osten och vispa tills frostingen är glansig. Spritsa på de helt svala cupakesen och dekorera.
Var finns du nu älskade mormor
publicerat i
Allmänt;
Undra om mormor kommer att finnas med oss imorgon.
Grattis Carro!
publicerat i
Allmänt;
Idag tog fina kusinen Carro studenten!
Så mycket glädje har jag inte sett på mycket länge.
Tack ungdomar ;)
Imorses var jag hög. Bokstavligen talat, eller inte höghög. Men jag var påverkad av mediciner, sömnbrist och smärta i kroppen. Jag såg hemsk ut och jag är säker på att konduktören på tåget tittade lite skumt på mig. Men efter lite promenad och frisk luft kvicknade jag till och dagen blev riktigt, riktigt bra.
Hihi.
Första dagen.
publicerat i
Allmänt;
Åh! jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka. En dag med fulldos med alvedon och diklofenak. Är glad att den kombon ändå funkar rätt bra i nuläget, så jag slipper citodonet med alla de biverkningar som följer med det.
Imorgon blir det att ringa sjukhuset och försöka få tala med en läkare, helst min egen. Måste ha behandling mot vallningarna och tala om detta med "kissandet". Det är smärtsamt att gå på toaletten. Sjukt jävla smärtsamt.
Annars..
Första dagen som icke sjukskriven. Går tillbaka nu på 100% och ber till gudarna att det funkar.
Om jag är glad? vet inte.
Längtar tills jag kan ut och springa igen..