Finast.

publicerat i Allmänt;
När jag promenerade hem i eftermiddags lyssnade jag på musik, som alltid. Det är då som jag mår som allra, allra bäst. Jag går där, med den höga musiken och jag lever mig in i min värld ingen kan träda in i. Det är inte så ofta idag som jag går runt i en bubbla dygnet runt. Idag lever jag till stor del i nuet, och verkligen dag för dag. Men tidigare i mitt liv kunde mina dagar till största delen handla om att jag i tankarna var en helt annan människa.

Numera när jag går mina promenader lyssnar jag gärna på musiken, ibland på en låt om och om igen. Jag kan spela samma låt i flera dagar på repeat utan att ens tröttna lite. Sen finner jag mig en ny favorit och jag lägger den tidigare på hyllan ett tag.

Just nu är det First aid kit med To a poet som gäller. Lyssnar på den mer eller mindre konstant. Den får mig att må så bra, riktigt bra. Samtidigt som den får mig att känna. Känna den saknad som ibland får mitt inre att drunkna.

Här är den...

Kommentera inlägget här :