Det är så mycket som är starkt förknippat med Umeå. Det är alla minnen, alla känslor, all livsförändring. Jag har bara levt tre år i staden men ändå är det där jag känner mig som hemma. Staden hänger envist kvar inom mig och vi måste, vi bara måste ta förväl till varandra nu. Sätta punkt. Så att jag kan flytta till ett nytt och bättre ställe, och känna mig hemma där.
Antagligen är det allt ouppklarat som gnager. Därför innebär en resa dit att avsluta sådant som inte blev riktigt avslutat. Såsom en relation, en del vänskaper, ett universitet, en krog, en buss, en affär. Och en älv.
Ja och samtalet jag hade. Det handlade långt ifrån Umeå, såklart. Men det handlade till stor del av mig och det kändes skönt. Det kändes skönt att få höra ärlighet. Sådant sätter igång processer och detta är en del av processen.
En sommarkväll på väg hem från jobbet. Minns att jag tog en omväg, att
en halvtimme hem blev till två timmar. När jag närmade mig hemmet vände jag
och gick i en annan riktning. Jag undvek hemmet och jag älskade vägarna.
Staden som fick mig att tänka och känna. Älskade, älskade Umeå.
Jag tycker du kan ta ledigt en vecka å komma upp :)
Daniel åker på jakt nästa vecka å ska vara borta ett par dagar å jag ska snart föda så jag kan behöva någon som vaktar mig ;)