Ett vuxet barn.

publicerat i Allmänt;
I början av januari ringde min mobil. Det var söndag och jag hade kvällen innan haft mina tjejkompisar över på tjejkväll. Det var pappa som ringde och han sa bara att mamma skulle ringa upp mig. Sen la han på. Tusen tankar hann flyga runt i mitt huvud den korta stund som gick mellan. Var mormor eller morfar döda? hade det hänt bror i Afghanistan något? var hon döende? Tusen tankar och ingen av dem var goda. Telefonen ringde, jag svarade och mamma sa bara "jag lämnar pappa nu". Mina tårar kom, hon bad mig att inte gråta, jag grät ännu mer. Hon skulle åka sa hon. Jag kastade något i väggen. Lena som låg i min säng satte sig upp, frågade vad som hänt. Mamma la på. Tystnad.

Tårar.

Chock.

Mamma hade lämnat pappa, efter 30 år tillsammans. Från ingenstans stack hon.

Handlade så som man bör. Ringde pappa, lovade att komma förbi. Messade brorsan. Hörde av mig till hans flickvän. Ringde chefen och sjukanmälde mig. Grät, packade väskan och åkte. Köpte semlor och coca-cola längsmed vägen. Kom hem till huset, höll om min förkrossade pappa, grät i min brors famn.

Det var tyst. Mamma hörde inte av sig på över en vecka. Träffade henne inte på några veckor. Det är först nu som min mamma börjat kontakta mig igen. Idag frågade jag henne om hon tänkt något, över situationen för det har ändå gått flera månader. Ja sa hon, hon vill inte tillbaka. Varken till huset eller till pappa.

Ett vuxet barn som inte är speciellt vuxen och stor när ens förälder säger så. Att den andre inte längre passar. Att mamma väljer bort den bäste pappan i världen. För mig hör mamma och pappa ihop. För mig är det en självklarhet. För min mamma är det inte det, för henne handlar det om att känslorna dött.

Ingen mer familj alltså.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Dogge:

hemst! är dina föräldrar ihop igen nu eller skiljda?

Kommentera inlägget här :