Allah.
publicerat i
Allmänt;
I november åkte familjen upp till livgardet på anhörighetsträff och det var onekligen en intressant upplevelse. Det var spännande, intressant och jag var helt galet nyfiken på hela deras liv som soldater. Sen åkte han. Kaos.
Men det blev vardag, att bror ringde emellanåt och att vi i familjen fick mycket frågor gällande honom blev såpass naturligt att oron på något vänster rann av en. Man har periodvis skrattat åt sig själv nu mot slutet "nämen oj varför har jag varit så töntig och oroat mig, vad har det funnits att oroa sig över?". Men så är fallet såklart inte, det har räckt med att man hört "Afghanistan" så har man omedelbart blivit på sin vakt. Klart oron funnits, men att den inte varit närvarande aktiv hela tiden för då hade man varit ett nervvrak utan dess like.
Men imorgon. Imorgon är hela denna resa över och det dröjer förhoppningsvis ett tag innan han reser iväg igen. För det tror jag att han kommer att göra.
Sa det då han reste och säger det nu igen. Fy fan så stolt jag är över min bror!
Grattis brorsan att du stått ut sedan september 2010 med livet som soldat och grattis till halvåret nere i Afghanistan och allt som hör därtill. Du är grym!
tack hun :)
åhhh nu längtar jag ner tills vi ses igen!
hur länge ska du ut å resa nu då?
du e modig :)