söndag.
publicerat i
Allmänt;
Så gjorde vi om samma process. Bilresor till Stockholm. Avsked tidiga mornar. Nedräkning till leaven. Alla frågor från omgivningen. Samtal med fördröjning. ISAFs hemsida. Nyhetshets. Bloggläsning.
Så halkade jag på ett klipp på YouTube och förfasas över hur människor kommenterar soldater och dess anhöriga. Kan säga såhär.. återigen, att ha sin brorsa där var en av de största prövningar i mitt liv. Så när jag ser klippet gråter jag, för jag MINNS så väl hur det var att stå på Landvetter och vänta hem honom. Otåligt stod man där och sen såg man honom komma nerför trapporna klädd i ökendräkten och kängorna. Alltid finklippt av en Afghan. Jag minns hur jag första gången kommenterade att ökendräkten inte luktade konstigt, den var nytvättad och luktade gott. Som om han bara bodde någonstans där han levde på som ingenting, som om det var mig familjen hämtade på Landvetter efter att ha varit i Umeå ett halvår. Men så var det såklart inte..
Men för att återgå till drömmen. Han får gärna åka iväg igen, men inte än, och då hoppas jag att man är mer känslomässigt förberedd än man var då. I drömmen.
Här är klippet.. :)
Aldrig vart med om något sådant men det sliter i hjärtat ändå när man ser det där...