Meningen som snurrar i huvudet är..
publicerat i
Allmänt;
Ytterligare en ung själ har försvunnit från vår jord, lämnat detta liv. Denna värld. Jag kände inte personen, vet vem det var. Så personligt berörd är jag inte. Min lillebror är då han känt honom länge, likaså min pappa som också hade en relation till honom. Men det är oerhört tragiskt. Att man som så ung väljer bort sitt liv.
Sen känner jag för min bror. Under kort tid har två av hans vänner dött, på några år är det tre som försvunnit. Två genom självmord och en genom en svår sjukdom som inte gick att stoppa. Min bror är 22 år gammal och döden ska inte vara så aktivt närvarande då. Kan man tycka.
Så kommer mina egna tankar och känslor. Jag vet mycket väl hur självmord rispar hål i själen och vilka skador som skapas. Jag vet alla frågetecken, alla funderingar.. jag vet hur frågor aldrig kan få något svar. Jag tycker genuint illa om självmord, för det skadar vansinnigt mycket - och hårt. Liv som tar slut, "bara sådär", genom egen handling. Ingen kan hjälpa, ingen kan skydda. Människor väljer bort sina liv.. och andra människor, de vill leva men de måste dö ändå.
Som min vän. Hon som dog i en olycka, omedelbart. Hon ville leva men var tvungen att dö "för tiden var inne". Kunde inte en självmördares liv, som ändå inte ville levas, skänkas till de som vill leva men inte får? i samma stund som självmördarens liv släcks, får människor som i sekunden tvingas ta sista andetaget ny luft. Vet, det är en omöjlighet..
Och jag känner så med de som mår sådär fruktansvärt dåligt. Deras ångest, deras känslor.. vad är det som driver människor till att välja slutet själv? för mig är det så svårt att förstå.. så svårt att hantera. Förhoppningsvis känner de frid när de somnat in.. och att de på Andra sidan andas på det viset de längtat till.
Men dessa liv, de är ju så sköra. Och jag kan inte förstå, hur vissa väljer bort det och hur vissa tvingas dö när de inte vill.
Ologiskt inlägg, kanske.