Ett brev.

publicerat i Allmänt;
Det måste ha skrivits i någon sjuk sinnesstämning, för när jag läser det förstår jag inte ett endaste ord. Det måste i alla fall vara så eftersom det inte besvarades. Det tycker jag är lågt, vansinnigt lågt. Jag undrar om det någonsin kommer att besvaras.

Sitter i alla fall i min soffa nu. Eller pappas, det beror på hur man ser på det. Funderar på detta kring bostad och hur jag ska göra. Är det dags att söka sig något trots allt? för det vore ju rätt skönt med ett eget boende. Jag trivs så klart hos pappa också, det gör jag, men jag vill ändå ha mitt eget. Börjar att sakna mina möbler, mina prylar.. ibland undrar jag vad som gömmer sig i alla lådorna i förrådet. Äger jag en sån? vad är det för färg på soffan? just det jag har ju en fåtölj. Det har jag ju.

Lyssnar på Kent, låten passagerare. Låten handlar om staden i Umeå. Den fanns inte när jag bodde där och det var i vintras som jag hörde den för första gången. Men den påminner ändå om Umeå. Jag lyssnar på den om och om igen. Jag älskar den så vansinnigt mycket. Jag undrar också om det hade varit en låt som skulle kunna tilltala Dessan? Hon gillade ju Kent, jag minns hennes ord så väl "vi kan inte lyssna på Kent i detta sällskapet, de förstår inte på det". Så log hon sådär lurt till mig samtidigt som vi åt kantarellpajen vid mitt köksbord.

Saknar henne.

Kommentera inlägget här :