Ett brev.

publicerat i Allmänt;
Det måste ha skrivits i någon sjuk sinnesstämning, för när jag läser det förstår jag inte ett endaste ord. Det måste i alla fall vara så eftersom det inte besvarades. Det tycker jag är lågt, vansinnigt lågt. Jag undrar om det någonsin kommer att besvaras.

Sitter i alla fall i min soffa nu. Eller pappas, det beror på hur man ser på det. Funderar på detta kring bostad och hur jag ska göra. Är det dags att söka sig något trots allt? för det vore ju rätt skönt med ett eget boende. Jag trivs så klart hos pappa också, det gör jag, men jag vill ändå ha mitt eget. Börjar att sakna mina möbler, mina prylar.. ibland undrar jag vad som gömmer sig i alla lådorna i förrådet. Äger jag en sån? vad är det för färg på soffan? just det jag har ju en fåtölj. Det har jag ju.

Lyssnar på Kent, låten passagerare. Låten handlar om staden i Umeå. Den fanns inte när jag bodde där och det var i vintras som jag hörde den för första gången. Men den påminner ändå om Umeå. Jag lyssnar på den om och om igen. Jag älskar den så vansinnigt mycket. Jag undrar också om det hade varit en låt som skulle kunna tilltala Dessan? Hon gillade ju Kent, jag minns hennes ord så väl "vi kan inte lyssna på Kent i detta sällskapet, de förstår inte på det". Så log hon sådär lurt till mig samtidigt som vi åt kantarellpajen vid mitt köksbord.

Saknar henne.

Tänk om man ändå bara visste..

publicerat i Allmänt;
.. att det var sista gången jag hörde vännens röst. Då hade jag nog försökt lägga allt på minnet på ett annat sätt.. jag minns skrattet ännu, jag minns rösten och jag minns framförallt den självsäkra och "jag är den jag är"-känslan.

Jag tänker på vännen så ofta, så mycket och jag undrar alltid samma sak om och om igen.

Vad hann vännen tänka innan det slockande?



Så otroligt, otroligt orättvist allting..

Texas har fångat en fågel.. eller.. en fjäder.

publicerat i Allmänt;
Ibland skäms jag över det liv man lever. Stått och vikt kläderna i garderoben och byrån, och det slog mig tusen gånger om att jag har mycket kläder som bara ligger och samlar på sig "den där lukten". Ni vet, lukten av kläder som inte använts på flera månader. En tröja fann jag som jag VET att jag köpte i Umeå år 2009. Den är fortfarande fin, väldigt basic och går mycket väl att använda nu. Men eftersom den är "gammal" så har den hamnats längst ner i en låda.

För det är så. Man köper nytt, får nya favoriter och glömmer bort det man redan har. Sen har man ändå mage att klaga över att man inte har något att ha på sig..

Jaja.

Idag har jag haft en helskön ledig dag. Vaknade tidigt och fick tid på vårdcentralen. Efter ett läkarbesök la jag mig på soffan och slocknade.. sov i fyra (!!) timmar. Skyller helt och hållet på att jag jobbat sex dagar förra veckan och att det varit en fruktansvärt tung vecka. Men det är faktum. Sen att jag har ont i mina revben, eller ja.. längst ner på vänster sida. Läkaren fann utslag, som förvisso bleknat nu, men ska ha koll på utslagen så det inte är bältros. Ont har jag iaf, smärtstillande hjälper en hel del.

Nä.. nu ska jag fortsätta med garderoben och sen göra mig iordning. Drar iväg, igen, till.. ja, timmen härifrån.

:)

Man down..

publicerat i Allmänt;

.. den där låten. Den förföljer mig, minst sagt. Men det gör ingenting för den är galet skön. Så Rihanna, ja.. jag får helt enkelt erkänna att hon fått mig att tycka om en låt, eller några. Jag erkänner i alla fall.

Underlig söndag detta. Vaknade av att en klocka ringde vid sextiden. På min sista semesterdag och allt. Så det var bara att hoppa upp, ta fram och ordna med lite frukost (eller jag gjorde inte så mycket). När jag blivit ensam igen vid sjutiden stod jag där i köket och undrade lite ".. och nu..?". Så blev att slänga in en maskintvätt, bädda sängen, duscha och ordna med lite gröt. Sen slängde jag mig i soffan. Här är jag ännu, väntar på livstecken från någon vän eller två som kan roa mig.

Min käre far håller sig borta samt svarar inte i telefon. Snart sänder jag ut en efterlysning. "Någon som sett min pappa? han var klädd i MC-kläder då han for iväg". Han har väl ingen mottagning där han befinner sig, sannolikt är det så.

Så var det ja.. idag är det sista semesterdagen. Åter i arbete imorgon klockan 08:00. Men eftersom jag under HELA semestern legat sjuk har jag ju läkarintyg på att jag inte skulle kunna jobba. Pga en förkylning som tycks ha släppt nu. Eller nåväl.. blöder näsblod har jag gjort under en timme nu men det smittar knappast. Hostan har sakta försvunnit, tack vare den där äckliga hostmedicinen och min hesa röst tycks ha försvunnit under natten.. knepigt det där.

Bra natt helt enkelt. Mohaha!



Det var ett tag sedan jag var ute och sprang nu.. foton ovan är från då jag sprungit milen. Kanske skulle man ge sig ut idag.. eller är det dumt..? Ååh. Dumt.

Stockholm.

publicerat i Allmänt;

Ja, i helgen var jag ju i Stockholm. Camilla mötte upp mig efter att hon själv precis anlänt från Arlanda. Vi tog oss till hotellet och sedan drog vi iväg för att dricka lite vin och snacka skit. Jag vet inte vad det var i de där vinglasen men nog blev vi lite väl underliga. Jag skulle köpa chips och cola åt oss, två småpåsar var. Jag råkade dra till oss fyra småpåsar var tills Camilla stoppade hela händelseförloppet. Sedan gick vi vilse, på hotellet.

Lördagen spenderades med att GPSa oss till närmsta bolag. Fick sedan veta av en kompis som kom förbi att det inte alls var det närmsta bolaget, nej det närmsta fanns runt husknuten. Attans. Men en promenad fick vi, samt medicin till mig och skor till Camilla. Sen drog vi för att se paraden a'la pride.

Kvällen spenderades med att få i oss rosé och eftersom vännen hade bil körde han oss in till lite mer händelser. Sen dansade vi, ja oj så vi dansade. Skålade, vrålade (jag tappade min röst någonstans..) och dansade ännu mer. Sen gjorde våra fötter så fruktansvärt ont. Vi led, kved, grinade. Väl på hotellet somnade vi rätt omgående.

Söndagen regnade bort. Vi skiljdes vid 13.30-tiden och sedan satt jag och ugglade tills klockan blev 15.

Det var en fin, fin helg. Synd att den gick så fort bara.

Camilla sa även att hennes första intryck om mig på skolan var att jag var dryg. DRYG, jag? detta måste det redas mer i.

  

 

Meningen som snurrar i huvudet är..

publicerat i Allmänt;
.. det är svåra är inte att dö. Det svåra är vara den som är kvar.

Ytterligare en ung själ har försvunnit från vår jord, lämnat detta liv. Denna värld. Jag kände inte personen, vet vem det var. Så personligt berörd är jag inte. Min lillebror är då han känt honom länge, likaså min pappa som också hade en relation till honom. Men det är oerhört tragiskt. Att man som så ung väljer bort sitt liv.

Sen känner jag för min bror. Under kort tid har två av hans vänner dött, på några år är det tre som försvunnit. Två genom självmord och en genom en svår sjukdom som inte gick att stoppa. Min bror är 22 år gammal och döden ska inte vara så aktivt närvarande då. Kan man tycka.

Så kommer mina egna tankar och känslor. Jag vet mycket väl hur självmord rispar hål i själen och vilka skador som skapas. Jag vet alla frågetecken, alla funderingar.. jag vet hur frågor aldrig kan få något svar. Jag tycker genuint illa om självmord, för det skadar vansinnigt mycket - och hårt. Liv som tar slut, "bara sådär", genom egen handling. Ingen kan hjälpa, ingen kan skydda. Människor väljer bort sina liv.. och andra människor, de vill leva men de måste dö ändå.

Som min vän. Hon som dog i en olycka, omedelbart. Hon ville leva men var tvungen att dö "för tiden var inne". Kunde inte en självmördares liv, som ändå inte ville levas, skänkas till de som vill leva men inte får? i samma stund som självmördarens liv släcks, får människor som i sekunden tvingas ta sista andetaget ny luft. Vet, det är en omöjlighet..

Och jag känner så med de som mår sådär fruktansvärt dåligt. Deras ångest, deras känslor.. vad är det som driver människor till att välja slutet själv? för mig är det så svårt att förstå.. så svårt att hantera. Förhoppningsvis känner de frid när de somnat in.. och att de på Andra sidan andas på det viset de längtat till.

Men dessa liv, de är ju så sköra. Och jag kan inte förstå, hur vissa väljer bort det och hur vissa tvingas dö när de inte vill.

Ologiskt inlägg, kanske.




Första semesterdagen.

publicerat i Allmänt;
Andra semestern för sommaren 2011. Förvisso bara 1,5 vecka men oerhört efterlängtat, så det spelar ingen större roll om det handlar om dagar eller om veckor. Jag ska se till att vila upp mig och ladda batterierna.

Denna dagen har verkligen varit i ren semesteranda. Vaknade till fint väder, åt frukost i uterummet, la mig och sov till tolv. Därefter kröp jag ut på altanen och la mig i en solstol. Där låg jag till sena eftermiddagen, fick besök av vänner och hade det bra i solen. Kanske lite för bra, för jag har bränt mig lite. Eller ja, lite.. i jämförelse hur min vrist kände sig efter Sicilien är detta lite. Men nog hettas det på ben, armar, bröst, mage och ansikte. Imorgon blir det att sola baksida.. ifall det är fint väder ;)

Ja, imorgon ska jag dessutom dra iväg till "andra sidan". Jag ska till Stockholm för att umgås med Camilla en hel helg. Vi kommer att mötas upp på centralen och sedan ta oss till hotellet. Vi lär vara där kanske vid 22-tiden och vad som händer därefter får vi se :) det är pride och grejer. Passar väl oss alldeles utmärkt. Haha.

Ja, såhär intressant är det hos mig.



Faster med Ossian igår :)

Miss you love.

publicerat i Allmänt;
Satt sent igår och ordnade med en playlist på spotify. Jag ville nå den maximala höjden av musiknjutning och jag sökte, letade, forskade. Resulatet blev 126 låtar med ett och samma budskap - lugn och harmoni.

Jag har samlat Damien Jurado, Damien Rice, Jewel, Adele, Sophie Zelmani, Dylan LeBlanc, Lifehouse, Simon & Garfunkel.. ja, ska jag dra upp alla då skulle det bli en lång lista. Men oj så stolt jag känner mig. Somnade till listan i öronen, vaknade med detsamma. Jag vaknade faktiskt till Simon & Garfunkel och deras The sound of silence. Jag tror att jag blev religiös där. Eller ja, här i sängen uppnådde jag nog det närmaste religiösa jag varit på många år.

Sen dess har jag legat och funderat. Det har skapats funderingar, känslor och oanade saker inom mig. Det är något med den där musiken som skapar saker inom en som egentligen inte borde vara möjligt.

Jag fick frågan en gång om vad jag skulle välja mellan. Musiken eller att tala.

Vem behöver talets förmåga om man förlorar musiken?

Nej, talet hellre borta än musiken. Och bara för det ska jag bjuda er på en sjukt skön låt jag blivit kär i - på riktigt. Den känns lite, lam.. enkel och förutsägbar. Men den är fantastisk.

Här kommer den.