Som jag har längtat!
Nu kom de, tårarna som jag längtat efter. Det behövdes bara spelas sekunder på första låten för att tårarna skulle fylla mina ögon. Det finns musik och sen finns det musik. Detta har jag verkligen längtat efter, och det var bättre än jag kunnat tro och hoppas på.
Jäkla Melissa att vara så underbar. Nu är hennes nya album här och lägligare än såhär kunde den inte komma. Gudars så jag längtar till november..
Melissa, sommaren 2010.
Tänk om..
Men det får mig att skratta.
"du är ett fint exklusivt vin, det krävs rätt person för att uppskatta det. Vem fan vill vara en blaskig alkoläsk lixom".
Usch så trött jag är :-)
Snart.
Tänk så länge de där biljetterna legat i lådan och väntat. Jag köpte dem när jag bodde i Borås och inte hade några planer på att flytta, så det är ju ett tag om man säger så. Men på fredag, då smäller det tusen gånger om. Jag ska se till att få det helt underbart och fullständigt skita i allting. Jag ska bara ha roligt och njuta i fulla drag.
På fredag ska jag få se underbare Lars Winnerbäck igen. Jag känner redan nu hur det kommer att bli då man ser honom på scenen igen. Jag kommer att tappa tid och rum, kommer att bara se honom och höra musiken. Jag kommer att tänka tusentals tankar och känna allt det där som jag känt till hans musik under åren. Det är mycket känslor och tankar eftersom jag lyssnat på honom sedan 90-talet.
Lasse, trädgår'n i Göteborg sommaren 2010.
Att en enda människa..
.. kan få en att må så bra utan att ens veta om det. Jag blir lika frälst varje gång och så har det varit under många år nu. Men det stannar alltid där, känslan består under ett par minuter sen är det som vanligt igen.
Måste försöka nå denna människan i dagarna.
Annars har det varit en knäpp dag. Det slog mig vid 18-tiden att jag inte ens ätit frukost. Jag jobbade, med en växande trötthet inom mig. Slutade, kom hem, åt en liten pizzabit. La mig i sängen. Borde verkligen, verkligen sova nu. Men trots att ögonlocken är tunga och längtan efter sömn är enorm kan jag inte komma till ro. Lyssnar på musik och alla vet ju hur jag blir då.. tid och rum försvinner och jag kan sitta och lyssna i timmar trots att det finns annat att göra.
Två resor är planerade i alla fall. En resa till en stad. Den andra resan är till Umeå. Allt BÖR ske nu i september. Jag har ansökt om semester och förhoppningsvis får jag det beviljat.
Nu släcker vi ner, bara lyssna klart på en underbar låt först. Här har ni den...
- säg att du förstår mig - jag vill att du förstår mig -
Det är så mycket som är starkt förknippat med Umeå. Det är alla minnen, alla känslor, all livsförändring. Jag har bara levt tre år i staden men ändå är det där jag känner mig som hemma. Staden hänger envist kvar inom mig och vi måste, vi bara måste ta förväl till varandra nu. Sätta punkt. Så att jag kan flytta till ett nytt och bättre ställe, och känna mig hemma där.
Antagligen är det allt ouppklarat som gnager. Därför innebär en resa dit att avsluta sådant som inte blev riktigt avslutat. Såsom en relation, en del vänskaper, ett universitet, en krog, en buss, en affär. Och en älv.
Ja och samtalet jag hade. Det handlade långt ifrån Umeå, såklart. Men det handlade till stor del av mig och det kändes skönt. Det kändes skönt att få höra ärlighet. Sådant sätter igång processer och detta är en del av processen.
En sommarkväll på väg hem från jobbet. Minns att jag tog en omväg, att
en halvtimme hem blev till två timmar. När jag närmade mig hemmet vände jag
och gick i en annan riktning. Jag undvek hemmet och jag älskade vägarna.
Staden som fick mig att tänka och känna. Älskade, älskade Umeå.
Minnen.
En saknad stad.
En gång var du min stad, nu finns inget av mig kvar. Jag är helt säker.
Ärlighet, respekt, kärlek.
Lever i minnet av hur det var och hur det blev
det verkade enkelt
Hur var det med drömmarna vi följde
när var det vindarna vände
När korten lades på bordet var det jag och inte du
det var jag som fick skulden
Det tilläts inte gråta några tårar
jag föll ner i min egen avgrund
Du sa att du hade ett hjärta och att det tillhörde mig
jag minns hur dina armar lades om mig
jag kände din värme kyla ner mig
Så kallt
Så dött
När korten lades på bordet var det jag och inte du
det var jag som gömde min smärta
Alla sår läker och även mina
hur är det med dina.
2011-08-31
Under löven.
Låten i alla fall. Det är lustigt, om vi nu ska tillägna ett helt inlägg till Melissa och hennes musik, så är låten starkt förknippad till mina känslor och hur jag ser på mig själv. Det är inte bara den heller om vi ska tala klarspråk. När jag i december 2008 förstod att något inte stod rätt till hörde jag Som jag hade dig förut för första gången. Den var så talande om hur det var och hur det hade varit under halvåret. Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut. Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut. När jag under hösten år 2009 hörde hennes nya album föll låten Lät du henne komma närmre över mig.