Samma dag jag for till Umeå var jag och kvitterade ut nycklarna samt var med på besiktningen. Fick då veta att de skulle tapetsera om samtliga rum, måla taken samt lägga nytt golv i sovrummet. Jag var något stressad då jag inte ville missa tåget, men valde ändå ut tapeter och golv. Sen for jag.
I måndags när jag kom hem igen drog jag till stan för att kolla lyan. Detta var vad jag såg.
Idag när jag kom dit igen såg det lite mer iordning ut.. 
På fredag börjar jag att flytta in.. på riktigt.
Favoritfilmen är nu nedladdad och en vacker dag ska jag ta mig tiden (och ron) att ligga framför tvn och se på mästerverket som även kallas för Skönheten & Odjuret.
Det är nog Skönheten & Odjuret som slåss om en första plats på tronen av de filmer som jag älskar. När filmen kom ut blev jag som något besatt. Min pappa tog mig till bion, på min födelsedag. Sen på julafton bestod i princip alla presenter av prylar med Skönheten & Odjuret. Jag fick ett nattlinne, bok, brevpapper, cd-skiva, pennor, ritblock och om jag inte minns fel ett bäddset. Jag var dåtidens Hello Kitty freak.
Jag minns precis hur mitt rum såg ut på den tiden. Jag säger nu kräkvarning. Jag hade en säng med en söt sängram i vitt trä, en vit sänghimmel med rosa sidenrosetter vid sidorna, vita tapeter med små rosa blommor på, en rosa matta, en vit korgstol med rosa sittdyna och slutligen en hel drös nallar i min säng. Det finns ett foto på mig då jag sitter på sängen med rosa, blommigt nattlinne och ler stort in i kameran. Mitt hår är ljustljust och lockigt och jag läser.. ja håll i er.. en bok om prinsessor.
Även denna coola varelse har också varit tjejig.
Detta var i alla fall min favoritdel i filmen, än idag blir jag tårögd när jag ser klippet.
Åter i bingen, min binge. Eller rättaresagt gästbingen hemma hos pappa. Gästrummet är mitt gamla rum. Jag fick rummet när jag var runt 12-13 år och bodde här tills jag gick sista året på högstadiet. Det är det största sovrummet på nedervåningen och det rymde på min tid en 120 säng, en bäddsoffa, en tv och ett soffbord. Idag kan jag inte förstå hur det ens fick plats. Så stort är inte rummet. Idag står det en 180 säng och fyller upp mer än väl.
Lyssnar på Celine Dion, det gjorde jag även då jag bodde här som ung. Det var mycket Celine Dion och Mariah Carey. Jag minns att pappa en gång sa att jag sjöng förjävligt. Det har förstört Hero rätt mycket. Men idag förstår jag varför han sa det, annars hade jag kanske varit en av alla de pinsamma själarna på Idol.. min pappas ärlighet räddade mig från att förstöra mitt liv. Men att sjunga, det älskar jag ännu. I smyg.
Tänk vad detta hem rymmer, vilka minnen. Bra som dåliga. Tänk så mycket glädje och sorg som snurrat omkring. Jag minns hur jag julafton 2010 sa att det var så fint, trots att lillebror var i Afghanistan och inget riktigt kändes lika bra. Saknade honom oändligt mycket. Bara dryga tre veckorna senare stack min mamma, och efter att hon stuckit har minnet av julafton 2010 bara känts pissig. Hon hade då skrivit kontrakt på ett nytt hem, höll tyst och bara stack. Ofattbart. Den sorgen är nog tyngst. Den största glädjen är Ossians födelse. Och att bror återvände levande.
Det finns en Gud, trots allt.
Det tänker jag på när jag sitter här. Så mycket man gått igenom, och jag tänker på hur skört livet är. 
Aningen felvänd bild. Nu är det svarta håret ett minne blott, likaså luggen.
Det var en superlycklig dag i somras, för då kom bror hem från Afghanistan
.. för gott. I ett mycket varmt Stöckhölm.