Nu är det den sextonde juli och IDAG är bebis beräknad. Men det tycks inte ske så mycket på den fronten så vi (jag, brorsan och Elin) drar till Varberg imorgon. Lite kallt vatten gör kanske att han inte vill vara kvar, eller så kallar man det för vräkning. Vi tycker nog alla att det får vara nog nu.. där kan han ju inte ligga och trycka. Det finns ju så mycket härute som är roligare än en trång mage.
Annars, utöver det, är det faktiskt inte överdrivet mycket som sker. Känner mig mest ensam och det är en känsla jag inte är så bekant med. Ensamhet är inget jag har problem med, och det är inte det som jag heller menar som att jag känner mig ensam. Jag känner mig bara ensam i allt som händer. Det hade varit skönt att bara boka en biljett och dra härifrån, igen. Lite som då jag åkte till Sicilien. Det handlar inte om att fly, för jag vet att allt finns kvar när jag kommer hem igen. Men det är lite för att känna att jag också är värd något. För i dagsläget känns det som om jag bara är en pjäs i alla människors spel. Jag spelar en roll i mångas liv, men det känns inte som om jag är delaktig. Varken i mitt eget liv, i min familj, i mina vänners eller i mitt arbete.
Faktum är att jag känner mig som skit just nu. Om vi nu ska vara så personliga.
Men imorgon är det en ny dag och kanske ser jag något annat än den fulaste flickan i världen då. För imorgon ska jag ju till vattnet och vatten är som bekant bland det bästa jag vet. 
Don't let me down..
publicerat i
Allmänt;